Venus vs Mars

En sak som jag aldrig gillat är kampen mellan könen. Det är bland de mest orättvisa tävlingar som finns och det leder inte till något produktivt. Män och kvinnor har olika fördelar och nackdelar fysiskt, känslomässigt och mentalt – det kan aldrig bli en jämn och rättvis tävling mellan en man och en kvinna.
Dessutom leder det bara till fler motsättningar oavsett vilket kön som vinner.

Det är min totala övertygelse att vi är olika p g a att vi är tänkta att komplettera varandra. Det finns vissa generella egenskaper som det ena könet är bättre på än det andra: män har generellt sett bättre lokalsinne medan kvinnor har bättre minne. Män är fysiskt starkare  medan kvinnor har högre smärttröskel, och så vidare. Det innebär inte att det ena könet är övergripande bättre än det andra. Det innebär att vi har olika förutsättningar, punkt slut. Ingen av könen har rätt att härska över det andra. Ingen av könen har rätt att behandla det andra illa. Och ingen av könen har rätt att nedvärdera det andra p g a det inte är lika snabbt/starkt/smart/[fyll i valfritt adjektiv].

Det gör mig lika upprörd när kvinnor förringar män p g a någon egenskap som är starkare hos kvinnor än män, som när det är ombytta roller. I dagens samhälle i stort är könen inte jämställda, men vi som enskilda individer har faktiskt möjligheten att påverka saken i vardagen genom att ta ett steg tillbaka och fundera på hur man själv ser på det egna och det motsatta könet och hur det uttrycker sig. T ex, ”hackar jag på min man för att han har sämre minne än jag?” eller ”häcklar jag min fru för att hon inte hittar lika lätt i stan som jag?” osv.
Vem vet vad det kan leda till?

 

One thing that I’ve never approved of is the battle between the sexes. It is one of the most unfair competitions there is and it does not lead to anything productive. Men and women have different advantages and disadvantages physically, emotionally and mentally – there can never be an even and fair contest between a man and a woman.
Furthermore it only leads to more antagonism regardless of which of the sexes wins.

It is my total conviction that we are different because we are meant to complement each other. There are certain general qualities that one of the sexes is better at than the other: men generally have better sense of direction while women have a better memory. Men are physically stronger while women have a higher pain threshold, and so on. It does not mean that one of the sexes is overall better than the other. It means that we have different prerequisites, end of. None of the sexes has the right to rule over the other. None of the sexes has the right to mistreat the other. And none of the sexes has the right to belittle the other because it is not as fast/strong/smart/[fill in adjective of choice].

It makes me just as upset when women diminish men due to some quality that is stronger in women than in men, as it does vicce versa. In today’s society the sexes are not equal, but as seperate indivivuals we actually have the opportunity to affect the cause in our everyday life by taking a step back and think about how you look at your own and the opposite sex and how that is manifested. E.g. ”do I pick on my husband because he doesn’t remember as much as I do?” or ”do I goad my wife because she can’t find her way in town as easily as I do?” and so on.
Who knows what it could lead to?

Mer överflöd / More abundance

Som jag skrivit förut; tänk överflöd!
Fokusera inte på vad du inte har – tänk på vad du vill ha!
Om inte annat kommer du att må mycket bättre, jag lovar! 

As I’ve written before; think abundance!
Don’t focus on what you don’t have – think about what you want to have!
If nothing else you will feel much better, I promise!

 

Vem följer du? / Who do you follow?

Mitt yngsta syskonbarn är snart åtta år gammal. En av hennes styrkor är att hon låter ingen sätta sig på henne. Hon vet vad hon vill och hon låter ingen annan styra över vad hon anser är rätt. Hon är inte rädd för att säga ifrån – oavsett vem som står i hennes väg. Ibland till hennes föräldrars, och gissningsvis även lärares, frustration kan jag tänka. Men i mina ögon är det fantastiskt. En liten tjej som trotsar allt och alla för sina övertygelser.

För det tycks mig som att idag följer alltför många människor någon annan, utan att tänka själva. Utan att känna efter om det de ”itutas” verkligen är vad de själva tycker och tänker. Och även om en del kanske känner efter och vågar inför sig själva erkänna att de tycker annorlunda, så är det långt ifrån alla som vågar bryta emot mönstret och gå sin egen väg.

Varför? Vad är det som är så skrämmande med att tänka själv, att följa sitt eget huvud och hjärta? Är man rädd att man kanske har fel? Är man för lat och/eller uppgiven för att söka efter egna svar? Anser man sig inte ha tid? Är det rädsla inför att vara annorlunda, att stå ut i mängden? Eller är det bara lättast, tryggast att följa Samhället/Religionen/Familjen/Partiet/[fyll i något]?

Som exempel på vad jag menar med att gå sin egen väg istället för att följa andra, kan vi ta religioner. Jag är inte superförtjust i organiserade religioner – oavsett om religionen skapades igår, för 200 år sedan eller 5 000 år sedan. Jag menar inte att med mina ord såra, döma eller förnärma någon. Jag tycker att det är härligt att folk har en tro på en högre makt. Men det bedrövar mig när jag ser människor slaviskt följa ord som någon annan – igår, 200 eller 5 000 år sedan – hävdade var den enda sanningen. Ord som alltför ofta fördömer och som får gå utan ifrågasättande. Som inte accepterar oliktänkande. Som inte gärna, eller alls, tillåter utsvävningar och egna tolkningar.

Själv blandar jag friskt mellan olika trosuppfattningar och vetenskapliga belägg. För att lära sig något nytt krävs det ofta (alltid?) att man läser andras böcker och texter, lyssnar på andras ord… Men jag tycker att man bör behålla det kritiska tänkandet och forma sin egen uppfattning. Ta inte in allt som obestridlig sanning bara för att det kommer från exempelvis påven eller Dalai Lama eller Vem-det-nu-kan-vara. Eller för att det står skrivet i en mycket gammal bok. Personligen försöker jag hitta svar via olika mentorer, lärare, ledare. Och sen tar jag de bitar som är i resonans med min egen känsla för vad som är sanning.

MEN, om du känner att det som berättas av påven, Dalai Lama, Vem-det-nu-kan-vara eller en gammal bok är rätt för dig, om det stämmer med din egen inre sanning – då är det en annan femma. Så länge du följer ditt eget huvud och hjärta.

Jag menar inte att döma någon eller sitta på egna höga hästar. Beroende på situationen kan det vara mycket svårt att stå upp för sina egna övertygelser, t o m farligt. Men om du har friheten att göra det, ta chansen. Frihet är allt.

My youngest niece is almost eight years old. One of her strengths is that she doesn’t let anyone push her around. She knows what she wants and she doesn’t let anybody dictate what she thinks is right. She isn’t afraid to speak her mind – no matter who stands in her way. Sometimes to her parents’, and possibly also her teachers’, frustration I’m guessing. But in my eyes it’s fantastic. A little girl who defies everything and everybody for her convictions.

Because it seems to me that today all too many people follow someone else, without thinking for themselves. Without stopping to ponder if what they are being ”fed” really is what they truly think and feel. And even if some perhaps do ponder and dare to admit to themselves that they feel differently, it is far from everybody who dares to break the pattern and go their own way.

Why? What is so frightening to think for yourself, to follow your own head and heart? Is it that people are afraid they might be wrong? Are they too lazy and/or dejected to seek their own answers? Do they think that they don’t have the time? Is it fear of being different, standing out in the crowd? Or is just easiest, safest to follow the Community/Religion/Family/Party/[fill in the blank]?

As an example of what I mean with going your own way instead of following others, let’s take religions. I’m not wildly thrilled with organized religions – whether the religion was created yesterday, 200 years ago or 5 000 years ago. I don’t mean to hurt, judge or offend anyone with these words. I think it’s wonderful when people have faith in a higher power. But it saddens me when I see people servilely go by words that someone else – yesterday, 200 or 5 000 years ago – claimed to be the only truth. Words that too often condemn and aren’t questioned. That don’t accept dissidents. That frown upon, or ban, any kind of digressions and personal interpretations.

I myself mix keenly different faiths and scientific findings. To learn something new it often (always?) requires that you read other people’s books and texts, listen to other’s words… But I feel that one should keep one’s critical thinking and form one’s own perception. Don’t take all as indisputable truth just  because it comes from e.g. the pope or Dalai Lama or Whoever. Or because it’s written in a very old book. Personally I try to find answers through different mentors, teachers, leaders. And then I take the parts that are in resonance with my own feeling of what is true.

BUT, if you feel that what is told by the pope, Dalai Lama, Whoever or an old book is right for you, if it dorresponds with your own inner truth – that’s a different story. As long as you follow your own head and heart.

I don’t mean to judge anybody or to sit on high horses. Depending on the situation it can be very difficult to stand up for your own convictions, even dangerous. But if you have the freedom to do so, take the chance. Freedom is everything.

Silvametoden/The Silva Method

I helgen gick jag grundkursen i Silvametoden. Det blev två dagar fullpackade med information!

Kursen leddes av Duddu Sturzenbecker med ca 20 års erfarenhet som föreläsare om Silvametoden i Amerika, Venezuela, Colombia, Dominikanska republiken och Sverige. Hon utbildades dessutom av bl a metodens grundare, José Silva.
Genom en olycka i början av 1980-talet fick hon en allvarlig hjärnskada och blev 90% invalidförklarad med symptom som svåra epilepsianfall m m. Efter sex år kom hon i kontakt med Silvametoden och efter två månaders tillämpning var hon symptomfri och ”fungerade som normalt”.
Hennes motto: ”Det finns inga andra gränser än dem vi själva skapar”.

Så vad är då Silvametoden?

Jag ska försöka hålla det så kort och koncist som möjligt. Försöka, sa jag!
Alltihopa började med José Silva 1944 i Texas, USA. Han ville ge sina barn en bättre start i livet och började studera människans mentala förmåga och fann ett sätt att sänka sin hjärnfrekvens till den s k alfa-nivån och därmed försätta sig själv i ett tillstånd som yogis och zenmästare känt till i årtusenden. 1966, efter 22 års studier, höll José Silva sin första kurs. Sedan dess har miljoner människor i hela världen fått ta del av hans metod.

Vadå hjärnfrekvens?

Din hjärna sänder ut svag elektrisk energi i olika svängningar, hjärnvågor, som svänger med en viss frekvens. När du är helt vaken och tänker logiskt svänger hjärnvågorna ca 20 gånger per sekund. Vetenskapen kallar detta för betanivån. När du är mycket avspänd eller sover lätt, svänger de mellan 7 och 14 gånger per sekund. Detta kallas inom alfanivån. Det finns även lägre frekvenser som kallas theta (4-7 svängningar per sekund) och delta (under 4 svängningar per sekund) som motsvarar djup sömn.

På betanivån upplever vi den fysiska världen genom våra sinnen och vi är medvetna om tid och rum – en yttre medvetandenivå.

Alfanivån är förknippad med drömmar, både nattdrömmar och dagdrömmar. Alfa (och theta) är inte berörda av den fysiska världen och de fysiska sinnena och vi är inte nödvändigtvis medvetna om tid och rum på dessa nivåer – en inre medvetandenivå.
Detta är vad psykologer kallar det undermedvetna, men de är inte ”under” oss – vi kan använda dessa nivåer medvetet och göra förändringar i våra ”programmeringar”.

En av de saker man lär sig via Silvametoden är att fungera medvetet på alfanivån. Oberoende vetenskapliga studier har visat att alfavågor i hjärnan har samband med inre nivåer av mental aktivitet, lugn, vila och avslappning. De har även samband med inspiration, kreativitet, snabbt tillfrisknande, koncentration, inlärning, ESP och många andra fenomen. Genom att lära dig att fungera på dessa andra hjärnfrekvenser kan du uppfatta information på annat sätt än genom dina fem fysiska sinnen.

This past weekend I took the basic course in the Silva Method. It was two days full of information!

The course was led by Duddu Sturzenbecker who has about 20 years of experience as a lecturer of the Silva Method in America, Venezuela, Colombia, the Dominican Republic and Sweden. She was also trained by the founder José Silva, among others.
Because of an accident in the beginning of the 1980′s she suffered a grave brain injury and was declared an invalid to 90% with severe symptoms. After six years she came in contact with the Silva Method and efter two months of application she was free of all symptoms due to the brain injury and ”functioned normally”.
Her motto: ”There are no other limits than those we create ourselves”.

So what is the Silva Method?

I’ll try to keep it as short and concise as possible. I said, I’ll try!
It all started with José Silva in 1944, Texas, USA. He wanted to give his children a better start in life and began to study the mental capacity of the human being. He found a way to lower his brain frequency to the so called alfa level and through that put himself in a state known to yogis and zen masters for thousand of years. 1966, after 22 years of studying, José Silva held his first course. Since then millions of people all over the world have learned his method.

Waddayamean brain frequency?

Your brain transmits electrical energy in different frequencies. When you are totally awake and thinking logically, the brain waves vibrate approximately 20 times a second. Science calls this the beta level. When you are very relaxed or sleeping lightly, the vibrations are around 7 to 14 times per second. This is the alfa level. There are also lower frequencies called theta (4-7 vibrations per second) and delta (below 4 vibrations per second) which corresponds to deep sleep.

At the beta level we experience the physical world through our senses and we are aware of time and space – an outer level of consciousness.

The alfa level is associated with dreams, botn night dreams and day dreams. Alfa (and theta) are not affected by the physical world and the physical senses and we are not necessarily aware of time and space on these levels – an inner level of consciousness.
This is what psychologists call the subconscious; but it isn’t ”under” us – we can use these levels consciously and make changes in our ”programming”.

One of the things you learn through the Silva Method is to work consciously at the alfa level. Independent scientific studies have shown that the alfa levels in the brain are connected to inner levels of mental activity, calm, rest and relaxation. They are also connected to inspiration, creativity, quick recovery and healing, concentration, learning, ESP and many other phenomenons. Through learning to function at these brain frequencies you can conceive information in other ways than through your five senses.

Andy Dooley

Jag skrev i ett tidigare inlägg om Mike Dooley – idag hittade jag hans bror Andy Dooley. Till att börja med kan jag säga att bröderna är roliga! Åtminstone passar de min humor.

Precis som Mike lär Andy ut kunskap om attraktionslagen, bl a via kortare videosnuttar som kan hittas på YouTube eller på Andys webbsida. Som smakprov inkluderar jag den video som berörde mig mest; att inte vara rädd för att fatta beslut (något som jag brottas med ganska ofta).

In a previous post I wrote about Mike Dooley – today I found my way to his brother Andy Dooley. First of all, I can say that the brothers are funny! They fit my sense of humor anyway.

And just like Mike Andy teaches about the Law of Attraction, e.g. through short videos that can be found on YouTube or on Andy’s website. As a sample I include (above) the video that I most responded to; not being afraid to make decisions (something I personally often wrestle with).

Tänk på vad du tänker/Think about what you’re thinking

Varje dag tänker vi runt 60 000 tankar. Många av dem går oss helt förbi, andra är medvetet utformade. Sen har vi också dem som dyker upp oinbjudna och lägger krokben för oss. De där gamla invanda tankarna som påpekar att vi inte alls är så bra som vi tror eller att det vi tänkt oss aldrig kommer att funka osv. Ni vet precis vilka de är, eller hur?
De senaste dagarna har en påminnelse dykt upp i mitt huvud när en eller flera av dessa oinbjudna glädjedödare till tankar kommit – en påminnelse som jag inte lagt in medvetet utan den poppade upp av sig själv. Det är egentligen en boktitel (som jag inte har läst): ”Du har inte råd med lyxen att tänka negativt”. Den meningen ”knuffar” mig ur mina uppgivna tankar och känslor. För tankar blir till ting.

En fråga som ofta dyker upp när man pratar om just detta att tankar blir till ting, är varför inte vissa tankar faktiskt blir ting. T ex varför vinner jag aldrig när jag köper lotter eller varför får jag aldrig den där befordran, när jag tänker så ofta på hur gärna jag vill vinna/bli befordrad. Men hur många gånger tänker du inte tankar som är motsatsen? Som motverkar din önskan? Hur ofta följs inte ”jag vill… [fyll i luckan]” med ”men det kommer aldrig hända” eller ”sånt händer inte mig” eller liknande? Därför har du inte råd med lyxen att tänka negativa tankar!

Tänk på vad du tänker.

Every day we think about 60 000 thoughts. Many of them pass us by unnoticed, others are deliberately formed. Then we also have those that show up uninvited and trip us up. Those old habitual thoughts that point out to us that we aren’t as good as we think we are or that what we have in mind can never work etc. You know exactly who they are, don’t you?
The past couple of days a reminder has showed up in my head when one or more of thoses uninvited killjoys has come up – a reminder I haven’t deliberatley put in my mind but it just popped up by itself. It’s actually a book title (haven’t read it): ”You can’t afford the luxury of a negative thought”.That sentence gives me a ”shove” out of my dejected thoughts and feelings. Because thoughts become things.

A question that often comes up when you talk about this, that thoughts become things, is why some thoughts don’t turn into actual things. E.g. why don’t I ever win when I buy lottery tickets or why don’t I ever get that promotion, when I so often think about how much I want to win/get promoted. But how many times don’t you think thoughts that are the opposite? That counteract your wish? How often isn’t ”I want… [fill in the blank]” followed by ”but it’ll never happen” or ”that doesn’t happen to me” or such? That is why you don’t have the luxury of thinking a negative thought!

Think about what you’re thinking.

Mike Dooley

Jag lyssnade på en inspelning av Mike Dooley, en av mina favoriter inom lärandet om attraktionslagen, medan jag gick hemåt. Folk undrade nog vad jag log och skrattade åt, men jag kunde inte hålla mig – han är för rolig.

En sak som fick mig att både skratta och tänka efter var att vi inte behöver oroa oss för att universum ska missa något när vi försöker attrahera saker. Han tog som exempel en kvinna som hade gjort en lista på egenskaper som hon önskade sig i en man, men han dök aldrig upp hur hon än jobbade på det. Hon undrade om det berodde på att hon hade glömt att lägga till ”singel” som en av egenskaperna…

Nej, försäkrade Mike. Universum är inte taskig på det viset. Universum spelar inte spel med oss. I stort räcker det med att sikta in oss på att önska oss lycka. Om du inte vet exakt vad du vill ha – fokusera på känslan LYCKA (känslan är viktigast av allt). Universum vet vad som krävs för att göra dig lycklig. Och om du är orolig för att universum ska göra dig lycklig men pank… glöm det. Som jag sa, universum spelar inga spel.

 

I was listening to a recording of Mike Dooley, one of my favorites in the teaching of the Law of Attraction, while I was walking home.People probably wondered what I was smiling and laughing about, but I just couldn’t keep it together – he’s too funny!

One thing that made me both laugh and think was that we don’t have to worry that the universe will miss something that we’re trying to attract. He took as an example a woman who had made a list of qualities she wished to see in a man, but he never showed up no matter how she tried to attract him into her life. She wondered if it was because she had forgotten to add ”single” to her list of qualities…

No, Mike assured. The universe isn’t mean that way. The universe doesn’t play games with us. Basically it’s enough to aim for happiness. If you don’t know what you want – focus on feeling HAPPY (feeling is the most important part of it all). The universe knows what it takes to make you happy. And if you’re worried that the universe will make you happy but broke… forget it. Like I said, the universe doesn’t play games.