Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2012

”Folk säger ofta att motivation inte håller i sig. Tja, det gör inte badning heller – det är därför som vi rekommenderar att göra det dagligen.”
– Zig Zaglar; amerikansk författare och motivationstalare

”People often say that motivation doesn’t last. Well, neither does bathing – that’s why we recommend it daily.”
– Zig Zaglar: author and motivational speaker

Annonser

Read Full Post »

Jag måste dela med mig det här klippet. Inte bara för att det fick mig att skratta p g a den eftertryckliga protesten, men för att det ger en känsla av att en uppfattning om rättvisa inte är exklusiv för människan utan kanske mer en grundläggande attityd.  

 

I have to share this video. Not just because it made me laugh due to the emphatic protest, but also vecause it gives a sense that a perception of fairness is not exclusivly human, but perhaps a more basic attitude.

 

Read Full Post »

Den här låten gör mig alltid glad. Nej, lycklig. Den får det att pirra och kittla i magen av glädje. Jag vet inte varför. Kanske är det texten, melodin… eller att låten heter ”Fairground” (ung. nöjesplats) och videon visar en berg- och dalbana…

This song always makes me cheerful. No, happy. It makes my stomach tingle och tickle from joy. I don’t know why. Perhaps it’s the lyrics, the melody… or that the song is called ”Fairground” and the video shows a roller coaster…

Read Full Post »

(For English verison, scroll down)

Av nyfikenhet (trots mitt ointresse för sport) läste jag en artikel på Aftonladets sportsidor om ”världens sämsta OS-land”, som tydligen är Indien. Fastän landet har 1.2 miljarder invånare (och är därmed det näst folkrikaste landet i världen) har man hittills endast en gång vunnit individuellt guld, vilket var i Peking 2008 och av luftgevärsskytten Abhinav Bindra. Utöver det har det indiska herrlaget i landhockey tagit hem åtta OS-guld genom tiderna, men det senaste var 1980 (landhockey är Indiens traditionella nationalsport, trots att cricket är i särklass den största idrotten i landet).
 
I artikeln tar man upp fem faktorer som folk använder till att förklara Indiens svårigheter med att vinna guld: politik, psykologi, tradition, resurser och cricket.
 
Det som fångade mitt intresse var faktor nr 2, psykologi. I artikeln står ”Ett land med en OS-mästare på hundra år har en nedärvd brist på kunskap om det här med att vinna. I Indien är det en accepterad sanning att deras idrottare saknar rätt sorts cyniska instinkt för att kunna hävda sig.”
 
För mig är detta fantastiskt. På ett positivt sätt. Vad underbart med ett folk som ”saknar /…/ cynisk instinkt”!
 
Om man känner mig, så vet man att jag inte alls gillar att tävla. Spela ingen roll vad det gäller. Därför har det alltid känts lite orättvist att leva i en värld/samhälle där tävling är en förutsättning för många saker, där det uppskattas och hyllas att vara tävlingsinriktad istället för att tänka som jag gör: ”måste någon alltid vara bäst/först?” Jag kan till viss del förstå ett tävlingsinriktat sinne, att vissa är födda till att känna lockelsen att jaga hundradelars sekunder eller milimetrar – särskilt de som söker att slå sina egna rekord. Men jag kan inte ta till mig den ”cyniska instinkten”.
 
Till min stora lättnad är tävlande inte en del av attraktionslagen. Utdrag ur boken ”Hemligheten” av Rhonda Byrne:
 
”Tävling är en form av separation. När du har tankar om konkurrens kommer det från en mentalitet som kretsar kring brist, som att du säger att det finns en begränsad tillgång. Du säger att det inte finns tillräckligt för alla, så vi måste tävla och konkurrera för att få saker. Pga attraktionslagen kommer du att via konkurrens attrahera många människor, omständigheter och tillfällen att konkurrera med dig i varje aspekt av ditt liv.”
 
Indien kanske inte vinner OS-guld, men i mina ögon är det något att beundra att ett helt folk saknar den ”cyniska instinkten” att konkurrera. Kanske gäller detta endast inom sporten, men må så vara.

För att komma med ett citat (JA, IGEN!) från ytterligare en av mina favoriter:
 
”En person som vet priset på allt och inte värdet av något.”
Ur Oscar Wilde’s pjäs ”Lady Windermere’s Fan”, act III, Lord Darlingtons svar på frågan ”vad är en cyniker?”
 
 
 
 
Out of curiosity (despite my lack of interest in sports) I read an article on the sportspages of a Swedish evening paper about ”the world’s worst country at the Olympics”, which apparantly is India. Although the country has 1.2 billion people (and is thereby the second most populated country in the world) they have so far only once won an individual gold at the Olympics, which was in Beijing 2008 and by shooter Abhinav Bindra. In addition to that the Men’s Field Hockey Team has won eight Olympic gold medals through the years, but the last one was in 1980 (field hockey is India’s traditional national sport, even though cricket is by far the biggest sport in the country).
 
In the article, five factors are mentioned that people use to explain India’s trouble at winning gold: politics, psychology, tradition, resources and cricket.
 
What caught my eye was factor # 2, psychology. In the article it says ”A country with one Olympic champion in one hundred years has a hereditary lack of knowledge regarding winning. In India it is an accepted truth that their athletes lack the right kind of cynical instinct to be able to assert themselves”.
 
To me this is fantastic. In a positive way. How wonderful with a people who ”lack /…/ cynical instinct”!
 
If you know me, you know that I do not like to compete. Doesn’t matter what it’s about. Therefore it’s always felt a little unfair to be living in a world/society where competition is a prerequisite in many areas, where it is appreciated and celebrated to be competitive, rather than to think like I do: ”does someone always have to be the best/first?” I can to a degree understand a competitive mind, that some people are born to feel the appeal to hunt for hundredth of a second or inches – especially those who try to beat their own records. But I can’t assimilate to the ”cynical instinct”. 
 
To my great relief competition is not a part of the Law of Attraction. Excerpt from the book ”The Secret” by Rhonda Byrne:
 
”Competition is a form of separation. First, when you have thoughts of competition, it is coming from a lack mentality, as you are saying there is a limited supply. You are saying there is not enough for everybody, so we have to compete and fight to get things. By the law of attraction, as you compete you will attract many people, circumstances, and events to compete against You in every single aspect of your life.”
 
India may not win Olympic gold medals, but in my eyes there is something to admire when a whole people lacks the ”cynical instinct” to compete. Perhaps it’s only in sports, but so be it.
 
To add a quote (YES, AGAIN!) from another of my favorites: ”A man who knows the price of everything but the value of nothing”. From Oscar Wilde’s play ”Lady Windermere’s Fan”, act III, Lord Darlington’s answer to the question ”what is a cynic?”
 

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Är du som jag har du upplevt detta ett antal gånger. Att du tänker en flyktig tanke, avvisar den som nonsens – bara för att senare ångra dig då det visade sig varit en riktigt bra ingivelse.
Ta som exempel denna morgon; det regnade och innan jag gick hemifrån fick jag tanken att jag kanske borde ta med ett par extra strumpor. Men jag nobbade idén pga att  jag tidigare aldrig blivit blöt om strumporna med de skor jag skulle använda. 

Vad hände? Jag fick hänga strumporna på elementet när jag kom till jobbet.

Eller den gången jag passerade genom stans lilla centrum, tänkte att jag behövde ta ut pengar från bankomaten, men beslöt att, istället för att välja en av fyra bankomater på stan, fortsätta hemåt och använda bankomaten som finns efter vägen.

När jag väl kommer fram är bankomaten stängd.

Om du är som jag så bannar du dig rätt rejält för varje gång du inte lyssnar på den där lilla rösten.

Så dagens tips är; lyssna på Den Lilla Rösten!
Det lönar sig.

If you are like me then you have experienced this several times. That you have a fleeting thought, then reject it as nonsense – only to later regret it when it turned out to have been a rather good idea.
Take for example this morning; it was raining and before I left for work I had the thought that perhaps I should bring an extra pair of socks. But I turned down the idea because I have never gotten soaked socks while using the shoes I intended to wear.

What happened? Once I got to the office I had to hang my socks on the radiator.

Or that time I passed through the town’s small center and remembered that I had to get some cash from an ATM, but decided to, instead of choosing one of four ATM machines in the center of town, continue homeward and use the one I would pass later on my way.

When I get to that ATM machine, it’s closed.

If you are like I am, then you scold yourself quite a bit every time you catch yourself not having listened to that little voice.

So, tip of the day is; listen to The Little Voice!
It pays off.

Read Full Post »

(For English version, scroll down)

 

De flesta av oss har nog någon gång undrat ”är det bara jag?”. Är jag ensam om att tänka på ett visst sätt, att vara intresserad av något speciellt? Jag har definitivt haft sådana stunder.

Mina tankar kring detta är först och främst: vi är alla unika. Det finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas någon som är exakt som jag eller som du. På så vis är vi ensamma i världen. Ensamma om att vara dem vi är.

Men, vi har delar av oss själva som är knutna till andra. Från småsaker till större områden. Intressen, talanger, åsikter, sjukdomar, utseende… Jag känner själv ofta att jag måste vara ensam om mycket, som att t ex tänka på ett visst sätt, hur jag ser på världen. Men jag vet att jag egentligen inte är ensam – jag har bara inte mött dem än personligen, de som delar mitt synsätt (åtminstone i stort).

För att försöka hitta belägg för mitt påstående att ingen är ensam om något började jag leta efter det motsatta; någon som är helt ensam om något. Hittills har jag faktiskt hittat ett sådant exempel, vilket ska erkännas förvånade mig – jag var övertygad om att det inte var möjligt, men här är det:

Den mest sällsynta sjukdomen i världen är Ribose-5-phosphate isomerase deficiency (RPI-brist). Om den har ett svenskt namn så har jag då inte hittat det. Förutsatt att jag har förstått beskrivningen rätt är det en rubbning i kroppen som orsakas av mutationer i pentosfosfatvägen (en alternativ biokemisk reaktionsväg för glukos-6-fosfat att brytas ner i kroppen) och dess uppgift att bilda ribos-5-fosfat. (Fråga inte!)

Det finns endast ett dokumenterat fall av denna diagnos (en pojke född 1984 som bedömdes lida av en sjukdom i den vit hjärnsubstansen och på den vägen identifierades sedan den sällsynta mutationen) och sedan rapporten om RPI deficiency kom 1999 har ingen annan fått denna diagnos. (Vilket förstås inte behöver betyda att det inte finns, aldrig har eller aldrig kommer att finnas någon som har samma sjukdom… det finns bara inte fler fall dokumenterade.)

Som jämförelse kan nämnas att den näst mest sällsynta sjukdomen är Carpenter syndrom som drabbar 1 på en miljon.

Nu kan man ju undra varför jag tar med detta om världens sällsyntaste sjukdom och hur det stödjer mitt påstående att ingen är ensam. Det kan diskuteras. Jag ser det dock som så att förhoppningsvis/troligtvis har denne i sanning unika person med RPI-brist fler områden i sitt liv förutom sin sjukdom där han inte är ensam. Plus, brukar man inte säga ”undantaget som bekräftar regeln”?

 

Most of us have probably at one point wondered ”is it just me?”. Am I the only one to think in a certain way, to be interested in something specific? I have definitely had moments like that.

My thoughts on this is first of all: we are all unique. There is no one now, never has been before nor will there ever be someone who is just like me or you. In that way we are alone in the world. Alone in being who we are.

But, parts of ourselves are tied to others. From little things to larger areas. Interests, talants, opinions, diseases, looks… I often fell like I must be alone regaring a lot, like e.g. the way I think, the way I see the world. But I know I’m not really alone – I just haven’t met them personally yet, those who share my point of view (at least on a larger scale).

In an attempt to find some kind of proof for my statement that no one is alone, I started looking for the opposite; someone who is alone regarding something. And so far I have actually found one such example, which I admit surprised me – I was convinced that it wasn’t possible, but here it is

The most rare disease in the world is Ribose-5-phosphate isomerase deficiency (RPI deficiency). Provided that I’ve understood it correctly, it is a disorder caused by mutation in the pentose phosphate pathway enzyme ribose-5-phosphate isomerase. (Don’t ask!)

There is only one documented case of this diagnosis (a boy born 1984 who were suffering from a white matter disease and by examining that they identified this rare mutation) and since the report of this case in 1999 there hasn’t been another diagnosis.

(Which of course doesn’t necessarily mean that there is no, never have been or will ever be occurs in 1 in a million births.

Now you might wonder why I include this about the rarest disease and how that could support my statement that no one is alone. Well, it sure can be discussed. I however see it like this; hopefully/probably this in truth unique person who has RPI deficiency have more areas in his life in which he is not alone. Also, don’t you usually say ”the exception that proves the rule”?

 

Read Full Post »