Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2011

Nyss råkade jag komma över svaret till en fråga jag har undrat över länge, men inte kommit ihåg att försöka ta reda på svaret till:

Varför kittlar det i magen?

Illustrerad Vetenskap skriver så här:

Den kittlande känsla man ofta får i magen, när man åker över gupp med hög hastighet eller susar tvärt nedåt i en bergochdalbana beror på accelerationens inverkan på tarmarna.

Vi har sju till åtta meter tunn- och tjocktarm, som ligger hopvikta i bukhålan och bara är fästa vid dess muskulösa vägg på enskilda ställen.

Tarmarna har alltså möjlighet att röra sig relativt fritt, och det kommer till uttryck när vi accelererar snabbt upp eller ned. I sådana fall pressas tarmarna nämligen ned eller upp, och det får dem att rycka i bukhålans vägg och framkalla en kittlande känsla i magen.

En liknande känsla upplever vi när vi till ­exempel är nervösa. Den kommer också från tarmarna och beror på att kroppen försätts i ett slags alarmberedskap för att vara redo att agera. Därmed aktiveras det sympatiska nervsystemet, som bromsar matsmältningsprocesserna och leder blodet bort från tarmarna och över till musklerna. Dessa förändringar i matsmältningssystemet känner vi som en kittlande känsla i magen.

Så, nu vet jag det. Och ni också. 🙂

 

Annonser

Read Full Post »

”Sticks and stones may break my bones, but words can never hurt me” (pinnar och stenar må bryta mina ben, men ord kan aldrig skada mig) är ett engelskt uttryck för att visa på att ord inte kan skada oss.

Å ena sidan kan jag hålla med – rent fysiskt kan inte ord skada oss (så länge man inte lever i t ex Harry Potters värld vill säga). Men alla som någonsin har blivit mobbade eller på annat vis utsatts för verbalt plågande vet att det inte alltid är så enkelt att värja sig mot ord.

Pinnar och stenar...

 Orden i sig är harmlösa. Egentligen. Plocka upp en ordbok och plöj igenom den – även de ord som är förolämpande, anstötliga eller allmänt otrevliga har i det sammanhanget ingen laddning. Ingen energi. Det är när vi människor laddar dem som orden får inflytande.

För en person som jag, som tycker om att skriva och använda noggrant utvalda ord för att uttrycka mig, är det självklart att ord har laddningar. Deras energi varierar beroende på vem som använder orden, därför att ord betyder trots allt olika för oss alla. Ja, vi kan i stort ha samma definition på ett ord men om vi börjar gräva lite mer kan vi snart komma fram till små nyanser, små skillnader i detaljer för vad ett visst ord egentligen betyder för oss. Och se hur någon annan ser på samma ord lite annorlunda.

För mig finns även skillnaden i vilket språk jag använder. Svenska är mitt modersmål men jag använder även engelskan en hel del och därför har t ex uttrycket ”I did it” en mycket starkare känslomässig laddning för mig när jag vill peppa upp mig själv, än om jag tänker ”jag gjorde det”. Däremot har frasen ”jag älskar dig” aldrig större betydelse än när jag säger det på svenska. ”I love you”, ”Je t’aime”, ”Te quiero”, ”Aloha wau ia o’e”, ”Ti amo”… ingen av dessa språk kan ge den frasen samma känslomässiga betydelse för mig, som svenskan.

Ord är mer än simpel överföring av information. För att citera Konfucius igen: ”Ord är hjärtats röst”.

 

Mer om ord: https://karnifflesint.wordpress.com/2011/08/09/varda-spraket/

Read Full Post »

Vem är du? Din ålder, ditt jobb, din familj, din lön? Vi efterfrågar vad vi tror vi behöver veta för att bedöma andra. För att få en bild av dem. Förr hade titlar mer laddning än vad det har idag, men ändå finns fortfarande ett värde inbakat.

Såg en trailer för ett talangprogram på tv:n och ålder och yrkesroll vad var man frågade deltagarna om. Läs artiklar i tidningarna, lyssna på nyheterna: en 34-årig man, en 28-årig kvinna osv.

Jag kritiserar inte, bara reflekterar över vad vi använder som kriterier, som utgångspunkter för att få en bild av en människa. Saker som egentligen inte betyder något, utan ger oss en ytlig, fysisk bild. En 45-årig skolköksa, för att ta ett exempel ur luften, ger kanske en viss uppfattning om vem hon är, p g a vad hon är – men hon kanske är en fantastisk akrobat eller studerar kvantfysik eller vad som helst, som du inte får veta genom att fråga efter ålder och yrke.

En annan aspekt av detta är; se inte ner på en person som arbetar med något som du tycker är under din egen värdighet. Hur skulle världen se ut om det inte fanns vårdbiträden, sopåkare, lärare, servitörer, handläggare, chefer, väktare, vaktmästare, bilmekaniker, kemtvättare, lastbilschaufförer, busschaufförer, butiksbiträden, lokalvårdare, arkivarier, ingenjörer, byggare, snickare, målare, arkeologer..? 

Oavsett vilka yrken som du kanske ser som under din värdighet, se inte ner på dem som har dessa yrken. 1) Det kanske är deras drömyrke, för vi är trots allt olika med olika intressen och 2) allra viktigast, yrket skulle inte finnas om det inte fanns ett behov i samhället. Jag ser inte ner på sopåkare, men jag skulle inte vilja ha det jobbet p g a lukten – därför är jag oerhört tacksam för de män och kvinnor som tar sig an denna uppgift, för annars skulle det finnas drivor av förmultnande sopor längs våra vägar och hus.

Read Full Post »

Om du skulle få välja att varje dag må bra oavsett vilka omständigheter du lever i, eller må dåligt oavsett vilka omständigheter du lever i – vad skulle du välja då?

Jag tippar på att de allra flesta, även de som inte vill erkänna det, skulle välja att må bra.

Så varför gör du inte det? Varför väljer du i praktiken att må dåligt när du i teorin hellre mår bra? Därför att det bara är i teorin, svarar du kanske nu. Det går inte att göra i praktiken. Men är det verkligen så?

 

Jag är bara ett av de levande bevisen på att det går att ändra sitt välmående oavsett vilken livssituation man befinner sig i. Du kanske tycker att jag har det rätt bra ändå om man jämför med många andra människor i världen, som t ex bor i krigshärdar, u-länder, katastrofdrabbade länder. Men även där finns det människor som väljer att må bra oavsett vad som sker omkring dem. Skillnaden är om du låter de yttre omständigheterna styra dig, istället för de inre, inuti dig. Om du ändrar på dina inre omständigheter kommer en present; nämligen att de yttre omständigheterna börjar ändas som påföljd.

 

 Ja, det tar disciplin att ändra på sig. Det är inte enkelt att bara vända på sitt tankesätt som det är att vända på ett mynt, eftersom det är ett inlärt beteende. Men det går att ändra på. Om du vill.

Vill du hellre t ex gå i stark motvind och regn och bara fokusera på hur hemskt vädret är – eller vill du kunna gå i samma sorts väder och ändå le? Ändå kunna känna glädje och kanske t o m tacksamhet? Oavsett omständigheterna?

 

 Om du idag har ett tankesätt där kanske 80 % av dina tankar reflekterar det negativa och enbart 20 % det positiva – då är oddsen att du, vid en ny situation, kommer att tänka negativt, agera negativt. Om du bestämmer dig för att försöka ändra denna inställning så gäller det att vid varje tillfälle rätta dig själv när du per automatik tänker negativt. ”Stopp!” får du tänka och sen ta ett steg tillbaka för att aktivt ändra hur du tänker i den situationen.

En dag kommer det att slå över. Du kommer att 51% av gångerna reagera positivt och när det händer är det nedförsbacke – det kommer bara bli lättare för varje tillfälle att se det positiva, att må bra och procenttalet kommer att öka tills du kan gå i ösregnet och skratta åt hur tokigt vädret kan vara.

Singing in the rain - Gene Kelly

Read Full Post »

By three methods we may learn wisdom:

First, by reflection, which is the noblest;
Second, by imitation, which is the easiest; and
Third, by experience, which is the bitterest.

 

Genom tre metoder kan vi nå visdom:

För det första, genom eftertanke, vilket är det noblaste
För det andra, genom att härma, vilket är det lättaste och
För det tredje genom erfarenhet, vilket är det bittraste

Read Full Post »

 

Folk är snabba på att tala om vad som är omöjligt.
I en del fall kommer det ifrån genuin omtanke – man vill inte att personen man bryr sig om ska ha för höga förväntningar för att sedan bli besviken.
I de flesta (?) fall kommer det dock ifrån skeptisism, Jante-lagen… ja, inte så positiva källor, om man så säger.

Det finns också en del ”självklara sanningar” – och jag sätter det inom citationstecken därför att sådana ”sanningar” har funnits genom alla tider och flera av dem har visat sig vara… mindre sanna. Dessa citat får visa vad jag menar:

”Ett större plan kan aldrig byggas.”
– Boeing-ingenjör, efter 247:ans första flygning, ett tvåmotorigt plan som rymde tio personer.

”Det är osannolikt att människan någonsin kommer att kunna utnyttja atomens kraft.”
 – Robert Millikan, mottog Nobelpriset i fysik 1923

”Mycket intressant, Whittle-grabben, men det kommer aldrig att fungera.”
– en professor i flygteknik på Cambridge när han får se Frank Whittles ritning av en jetmotor.

Den svåraste motståndaren kanske ändå är den som är inom dig själv och som säger ”det där är omöjligt” så snart du får en tanke, en idé. Jag är inte oskyldig själv till det – jag har haft massor av idéer som jag själv skjutit ner, pga att mitt inre varit rädd eller fnyst åt tanken att jag skulle kunna komma på något som funkar. Och ändå har i genomsnitt varje svensk fyra idéer om året som faktiskt skulle funka som affärsidéer! Ibland är man verkligen sin egen värsta fiende.

Avslutar detta inlägg med ett till citat:

”Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.”
– Winston Churchill, 1874-1965

People are quick to tell you that things are impossible.
In some cases it comes from genuine care – they don’t want the person that they care about to have too high expectations and be disappointed later.
In most (?) cases it comes however from skepticism, the Jante law… well, not so positive sources if I put it that way.

There are also some “obvious truths” – and I use quotation marks because those “truths” have existed through the times and most of them have turned out to be… less true. These quotes get to illustrate what I mean:

 “There will never be a bigger plane built.”
– A Boeing engineer, after the first flight of the 247, a twin engine plane that holds ten people.

“There is no likelihood man can ever tap the power of the atom.”
– Robert Millikan, American physicist and Nobel Prize winner 1923. 

“Very interesting, Whittle, my boy, but it will never work.”
– Cambridge Aeronautics professor, when shown Frank Whittle’s plan for a jet engine.

 The toughest opponent is possible however the one inside yourself, who says “that’s impossible” as soon as you get an idea or thought. I’m not innocent of that myself – I’ve had lots of ideas that I’ve shot down, because my inner self has been afraid or snorted at the thought that I could come up with something that would work. And still every Swede has on average four ideas per year that would actually work as businesses! Sometimes you really are your own worst enemy.

 Concluding this post with another quote: 

“Nothing is impossible. The impossible only takes a little more time.”
– Winston Churchill, 1874-1965

 

Read Full Post »

Tänkte på hur saker man lär sig som barn etsar sig fast och blir ”sanningar” som följer en genom livet. Att uppfattningar man fått under sina första år, hur felaktiga de än må vara, sitter kvar genom ens uppväxt och även i vuxen ålder och kan bli begränsningar.

Jag kan ta mig själv som exempel. Som barn fick jag för mig att jag redan skulle kunna saker fastän jag inte hade lärt mig dem än. Man gick inte i skolan för att lära sig, utan för att visa vad man kunde. Vilket ledde till stor besvikelse på mig själv när jag inte kunde något som jag trodde andra kunde. Jag vet inte varifrån jag fick denna inställning, men det satt kvar länge. Än idag gör det sig påmint ibland.

Ett annat exempel är min inställning till möjligheten att vinna. Jag tror att det kan komma ifrån stunder i min barndom då jag såg hur min bror vann men inte jag. Som den gången vi fick en slant var av mormor för att köpa varsin lott. Min bror vann 100kr (detta var sent 70-tal/tidigt 80-tal så 100kr var inte lite pengar) medan jag vann 5kr. Gissa min besvikelse.

Eller när vi köpte en lott var vid ett tivolistånd, ett sådant där man alltid vinner något – det gäller bara att välja rätt snöre att dra i. Min bror vann ett mjukdjur i form av Hacke Hackspett. Jag vann en liten plastfigur, en sån som är av tunn enfärgad plast och ihålig…

Dessa erfarenheter har förmodligen etsats sig fast i mitt minne som bevis på att jag aldrig vinner. (Jag skyller inte på något vis denna inställning på min bror, det vill jag göra klart.)

 

Människors hjärnor skiljer sig inte så mycket från elefantens.

När elefanten är liten binder dess ägare fast den vid ett stort träd eller en metallstav som körs långt ner i marken. Elefantungen lär sig snart att den inte kan komma loss när den är bunden. Därför, när elefanten sedan är vuxen, kan dess ägare binda fast djuret vid en liten pinne och elefanten gör inga försök att komma loss. För elefanten är det en betingad sanning att om den är fastbunden är det ingen mening att försöka komma loss.

På samma sätt är det en betingad sanning inom mig att jag inte vinner på lotter, trots att jag intellektuellt vet att jag har lika stor chans som alla andra. Möjligen är detta också varför jag inte tycker om att tävla – att om jag inte kan vinna på lotter, så kan jag inte vinna i tävlingar heller… tål att funderas på.

 

Självanalys så här på en torsdag eftermiddag.

Tänkaren av August Rodin

 

Read Full Post »

Older Posts »