Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2013

(Scroll down for English version)

Varför petar vi på färska blåmärken när vi vet att det kommer göra ont?

Varför river vi bort sårskorpor när vi vet att det kommer att fördröja läkningen?

Varför vrider vi på huvudet när vi har nackspärr bara för att kolla om det fortfarande smärtar?

Även fast mina frågor är berättigade vore de bokstavligt menade, så är de i detta fall metaforiska. Varför river vi i de nystan som orsakar smärta?

Why do we poke fresh bruises when we know it is going to hurt?

Why do we pick at scabs when we know it will delay the healing?

Why do we turn our head when we have wryneck just to check if it the pain is still there?

Although my questions are legitimate were they posed literally, they are in this case metaphorical. Why do we reopen wounds that will only cause us pain?

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Lättare sagt än gjort, som det heter. Att ärligt känna tacksamhet är inte alltid lätt. Ibland är man mitt i stormen och kan inte förstå hur något av det som händer kan vara något att vara tacksam över. Och man behöver inte förstå det på en gång. Med tiden kommer förhoppningsvis insikten. Personligen väljer jag att tro på att vad som än händer i mitt liv är det av en anledning – om något tas bort ur min tillvaro, hur kärt det än är, så är det för att göra rum för något bättre. Det är för mitt eget bästa.

Denna övertygelse är varför jag skaffade min senaste tatuering. Jag har länge velat ha något som påminner mig om Attraktionslagen och om vikten av att känna tacksamhet för vad man har. Det hawaiiska språket är vackert och deras ord för ”tack” är likaså: Mahalo. Så, i onsdags tatuerade jag in det ordet på min högra arm tillsammans med en havssköldpadda, Honu, som är bl a ett tursamt tecken.

20131221_174509

Min resa till Hawaii var full av känslostormar men i efterhand är det bara glädje och tacksamhet som jag känner när jag tänker tillbaka på den tiden. Min tatuering är till för att påminna mig om tacksamhet men också för att framkalla känslan av glädje – den resan var trots allt något av det bästa jag någonsin gjort i mitt liv.

Det ironiska är att någon timme efter att jag tatuerade mig så fick jag reda på något som krossade mitt hjärta – en person som jag totalt litat på svek mig på ett sätt jag aldrig hade väntat mig. Det är i alla fall min sanning, hans sanning är förmodligen något annat.
Just nu kan jag inte känna tacksamhet, men så småningom kommer jag att göra mitt allra bästa för att finna silverkanten på även detta moln.

 

Easier said than done, they say. To honestly feel gratitude isn’t always easy. Sometimes you’re in the middle of the storm and cannot understand how anything of what just happened can be something to be grateful for. And you  don’t have to understand it right away. With time insight will hopefully come. Personally I choose to believe that whatever happens in my life, it’s for a reason – if something is removed from my life, however precious, it’s to make room for something better. It is for my own good.

This conviction is why I got my latest tattoo. I’ve wanted for a long time something to remind me of the Law of Attraction and the importance of feeling gratitude for all that you have. The Hawaiian language is beautiful and their word for ”thank you” is as well: Mahalo. So, last Wednesday I had the word tattooed into my right arm along with a sea turtle, Honu, which among other things is a sign of good luck.

20131221_174509

My journey to Hawaii was full of emotional storms but in the end I feel only joy and gratitude when I think of that time. My tattoo is there to remind me to be grateful but also to bring forth the feeling of joy – the journey was after all one of the best things I have ever done in my life.

The irony is that some hour after I had the tattoo done, I found out something that broke my heart – a person I totally trusted betrayed me in a way I had never expected. That is in any case my truth, his truth is probablu something else.
Right now I cannot feel gratitude, but eventually I will try my best to find the silver lining even on this cloud.

Read Full Post »

”Det är mer skamfullt att misstro våra vänner än att bli bedragna av dem.”
– Konfucius, 551-479 f.Kr. 

…Även fast det inte alltid känns som så.
*
”It is more shameful to distrust our friends than to be decieved by them.”
– Confucius, 551-479 B.C

…Even though it doesn’t always feel like that.

Confucius

Read Full Post »

”Det är lättare att förlåta en fiende än att förlåta en vän.”
– William Blake (1757-1827), brittisk poet

*

”It is easier to forgive an enemy than to forgive a friend.”
– William Blake (1757-1827), English poet


William_Blake_by_Thomas_Phillips

Read Full Post »

Nelson Mandela

”Ingen föds att hata en annan person för deras hudfärg eller deras bakgrund eller deras religion. Människor måste lära sig att hata och om de kan lära sig att hata kan de bli lärda att älska, för kärlek kommer mer naturligt till människohjärtat än dess motsats.”
– Nelson Mandela, 1918-2013

*

“No one is born hating another person because of the color of his skin, or his background, or his religion. People must learn to hate, and if they can learn to hate, they can be taught to love, for love comes more naturally to the human heart than its opposite.”
– Nelson Mandela, 1918-2013

Nelson Mandela

 

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Känner man mig så vet man att jag inte är intresserad av sport. Med det sagt så är jag dock inte immun mot att imponeras av de bedrifter som olika idrottsmän och -kvinnor kan prestera. Idrott ger tillfällen att utröna hur otrolig den mänskliga kroppen egentligen är.

Vi tar mycket för givet när det gäller kroppen. Den sköter ganska mycket själv utan inblandning från ens medvetande. Men så kommer tillfällen då dessa automatiska och/eller inlärda vanor måste ändras och det blir genast frustrerande. Ta t ex när jag bytte till en smartphone. Plötsligt skulle jag skriva sms genom att använda ett litet tangentbord istället för att varje siffertangent var tilldelad tre bokstäver. Vilka svårigheter jag hade! 

Men varför var det så mycket svårare att hitta bokstäverna på telefonens tangenbord jämfört med tangentbord till en dator? Därför att när jag skriver på tangentbordet så tänker jag inte på var bokstäverna är – mina fingrar sköter skrivandet utan större inblandning av mina ögon. Lite knepigare att använda alla fingrarna på en smartphones tangentbord…

Så, det kanske inte tycks vara en sån stor grej; det är något som min hjärna och min kropp gör i samspel efter en tids inlärning. Men det är rätt otroligt om man stannar upp och tänker på saken – särskilt, tycker jag, om man tänker på vad t ex programmet ”Sport Science” kan visa.

Detta är ett program som plockar in några av de allra bästa idrottsmännen och -kvinnorna för att få vetenskapliga svar på diverse frågor. T ex om en hockeymålvakt kan ha lika snabb reaktionsförmåga som ett kattdjur? Det låter osannolikt, eller hur? Men det är faktiskt sant. Det har visserligen mer med reflexer att göra än reaktionsförmåga, men det är fortfarande en inlärd reflex.

Basketspelare utvecklar ett periferiseende som gör att de har en ökat reaktionsförmåga, dragracingförare måste utveckla en otrolig tajming när det hänger på hundradelar av en sekund för att vinna. (Själv har jag anammat dragracingförarens strategi när det gäller att invänta grönt gubbe vid trafikljus. Medan de flesta börjar gå när det blir grönt så börjar jag gå när det blir gult eftersom den korta tid det tar för mig att komma i rörelse räcker precis för att det ska ha hunnit bli grönt vid mitt första steg.)

Jag bryr mig som sagt inte så mycket om sport, men jag har upplevt den otroliga känslan av att märka resultat av träning. Från att inte orka jogga ens en minut till att klara hela rundan utan att stanna. Att inte kunna göra tillstymmelsen av en ”tuck jump” (hopp rakt upp där man i hoppet drar upp knäna mot bröstet), till att lyckas med flera på raken. Att kunna ta trappsteg två i taget utan att ens känna ansträngning. Den känslan är lite beroendeframkallande och får dig att vilja nå längre…

If you know me, you know that I’m not interested in sports. With that said, I’m not immune to being impressed by that feats that different athletes can achieve. Sports do give opportunities to explore how amazing the human body really is.

We take a lot things for grated when it comes to the body. It takes care of quite a lot on its own without any involvement from the conscious mind. But then there are moments when these automatic and/or learned habits have to change and it immediately becomes frustrating. For example when I got a smartphone. Suddenly I had to write text messages by using a tiny keyboard instead of number keys representing three letters each. It was so difficult! 

But why was it so much more tricky to find the letters on the phone’s keyboard compared to the keyboard to a computer? Because when I type on a regular keyboard, I don’t have to think about where the letters are located – my fingers do the typing with just occassional help frpm my eyes. A little trickier to use all your fingers on a smartphone’s keyboard…

So, that might not seem like a big deal; it’s something my brain and my body do together as a team after a certain learning period. But it’s quite amazing if you stop and think about it – especially I think if you keep in mind e.g. what the show  ”Sport Science” can demonstrate.

This is a show that takes some of the very best athletes to get scientific answers to various questions. Like, can a hockey goalie be as quick as a cat? It sounds unlikely, doesn’t it? But it’s actually true. It does have more to do with reflexes than response time but it’s still a learned reflex.

Basketball players develope a peripheral vision that increases their response time, dragracing drivers have to develope an amazing sense of timing since winning a race depends on hundredths of a second. (I have embraced the dragracing driver’s strategy when waiting for a traffic light to turn green. While most people start to walk when it turns green, I start walking when it turns yellow since the short time it takes for me to start moving is just enough so that the light turns green by the time I take my first step.)

As I said, I don’t care much about sports, but I have experienced the incredible feeling of noticing the results that training gives you. From not being able to job even for a minute, to managing the whole run without stopping. To not even being close to doing a proper tuck jump, to being able to do several in a row. To be able to take two steps at a time in the stairs without feeling any strain. That feeling is a bit addictive and makes you want to achieve more…

Read Full Post »