Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

Låtar har jag ju delat med mig förut, men denna gång blir lite annorlunda. Det är fortfarande en av mina favoriter bland upplyftande låtar, men denna gång dedikeras den till min vän som har det lite kämpigt just nu med att få allt att fungera. Hoppas att denna låt kan lyfta dina tankar och din energi! Kram! 🙂

Annonser

Read Full Post »

På förmiddagsfikat fick jag höra om en dokumentär på SVT1 som visades igår, ”Gasland”. Man brukar säga att ”man upphör aldrig att förvånas” och med tanke på hur ofta man får bevis för människans girighet och hänsynslöshet så borde man inte förvånas… men ändå sitter jag här och undrar omtumlat: hur kan man vara så kallhjärtad?

Min kollega som berättade om dokumentären, beskrev hur man vid ett tillfälle öppnade en helt vanlig kökskran och sen kunde tända eld på vattnet som kom ut. Det låter som något ur en konspirationsfilm, men tyvärr så är det inte så. Än en gång överträffas dikten av verkligheten.

Det handlar om naturgasborrning i USA och en metod som kallas ”fracking” som innebär att man spräcker upp berggrunden under enormt tryck med hjälp av vatten, kemikalier och sand. Genom denna procedur läcker gift ut i dricksvattnet. Behöver jag säga mer?

Vid ”fracking” behöver man inte ta hänsyn till de lagar som ska säkra rent dricksvatten eller andra miljöskyddslagar, tack vare kongressen och president Bush. Bolagen hävdar att det inte är något fel på dricksvattnet, men ändå fraktar de in vatten till invånarna med lastbilar… kanske borde man göra som i ”Erin Brockovich” och bjuda bolagsdirektörerna på vatten från området?
Jag kan bara hoppas att dokumentären ”Gasland”, dess skapare Josh Fox och alla andra som kämpar emot ”fracking” kommer att nå fram och göra skillnad.

Jag brukar dra mig för att citera religiösa skrifter, men här är enligt min åsikt en av mest sanna uttrycken:

”Ty penningbegäret är en rot till allt ont” – Första Timoteusbrevet

Read Full Post »

Dagens upplyftande låt

Som jag nämnt förut finns det vissa låtar som jag finner upplyftande. Dagens val: 5ive ”Keep on moving”

Read Full Post »

 Spindrift  foundation är en stiftelse som utforskar medvetandet och böner med vetenskapliga metoder. I Joe Vitales bok ”The Attractor Factor” skriver han att enligt research från Spindrift foundation angående kraften i att be, har böner likt ”ske in vilja” fått fler än dubbelt så många resultat som en bön likt ”ge mig…” (Fråga mig inte vad han menar med ”resultat”, det har jag inte hittat svaret på än – men jag har hört talas om detta via andra böcker så jag låter det vara så länge.)

Varför ska man då lämna över till en högre kraft (vad man nu kallar det; Universum, Gud, Gudinna, Kraften) när man själv vet vad man vill ha? Jag har själv tvekat lite inför den tanken, eftersom jag vet ju vad jag väldigt gärna vill ha och det kändes inte kul att tänka att den högre kraften skulle ge mig något annat. Ungefär som när man var barn och skulle önska sig något till jul – om jag önskade mig en Barbie så ville jag ju inte ha en lastbil. 🙂

Så varför är då ”ske din vilja” något att överväga? Därför att den högre kraften därute, vad man nu vill kalla det, ser ”the big picture” och det kan inte jag och mitt ego.
Ja visst, tänkte jag då, jag inser att kraften vet mer än jag om vad som är bästa valet, men jag vill ÄNDÅ väldigt gärna ha det jag vill ha.

Då kom Joe Vitales ord bra till pass. Lägg till ”detta, eller något bättre”. Vid varje gång som du hett önskar dig något och kanske ber om det, mediterar på det, skickar ut alla dina goda vibrationer för att försöka dra det till dig… lägg till efteråt: ”detta, eller något bättre”. Då är man ganska garderad att få något bra, eller hur?
Med andra ord: lita på universum. Du kan be om vad du vill, men var också öppen för universum att ge dig något bättre.

Avslutar detta ovanligt korta inlägg med den persiske poeten Rumis ord (1207-1273):

”Some things that don’t happen keep disasters from happening.” (En del saker som inte sker ser till att katastrofer inte inträffar.)

Poeten Rumi

Read Full Post »

Vi pumpas av information i dagens samhälle. All sorts information. Det kan vara svårt att värja sig. Men ibland har vi valmöjligheter trots allt.

En hel del människor väljer faktiskt att inte lyssna/läsa/se på nyheter. Många andra kan jag tänka mig opponerar sig emot detta och säger att man måste ju hålla sig informerad och uppdaterad. Men måste man verkligen överväldigas med alla budskap och nyheter som far jorden runt på några sekunder?

Och hur mycket av den information vi matas med är sann? Hur mycket är inte vinklat, medvetet eller omedvetet? Hur mycket har gått reportern förbi? Har alla sidor hörts? Vilka sidor har hörts och hur pålitliga är de?

En del i steget mot ett lyckligare liv tror jag är att sluta lyssna på nyheter och skvaller, så mycket som möjligt. Alltför många gräver ner sig i all olycka vi får höra varje dag, om och om igen. Inte nog med att det skadar oss att höra negativitet, vi vet inte ens om det som skadar oss ens är sant!

Detta leder mig till vad som gav dagens inlägg sin rubrik: Sokrates (470 f.Kr-399 f.Kr). En av de klassiska grekiska filosoferna från Aten. Här följer en historia om honom, som jag först hörde via Joe Vitale och hans bok ”The Attractor Factor”.

Sokrates

En dag mötte Sokrates en bekant som ivrigt kom springandes emot honom och sa: ”Sokrates, vet du vad jag just fått höra för nyhet?!”

Sokrates stoppade mannen genom att hålla upp sin hand. ”Innan du berättar för mig vill jag att du svarar på tre frågor”, sa han.
Mannen gick med på detta. Sokrates ställde sin första fråga:

”Är nyheten du vill berätta något som du personligen vet är sant?”

”Nej”, svarade mannen. ”Men jag har hört det från en bra källa.”

”Då tar vi nästa fråga: handlar nyheten om någon som du personligen känner?”

”Nej”, svarade mannen. ”Men jag tror att du känner dem.”

Sokrates fortsatte: ”Låt mig fråga den sista frågan. Är denna nyhet positiv eller negativ?”

”Tja, den är negativ”, sa mannen.

”Jag förstår”, svarade den vise Sokrates. ”Du vill berätta för mig en nyhet som du inte personligen vet är sann, om någon du inte känner och det är en negativ nyhet.”

”Det låter ju inte så bra när du uttrycker det så…” sa mannen.

”Jag tror jag avstår”, svarade Sokrates.

 

En andra version, trippelfilter-testet, är samma historia men med lite annorlunda formulerade frågor och alla besvaras så klart med ett ”nej”:

Vid första frågan säger Sokrates:
”Innan du berättar för mig kan det vara en god idé att filtrera vad du ska till att säga. Det första filtret är Sanning. Har du helt säker på att det du har att säga är sant?”

Vid andra frågan säger Sokrates:
”Så du vet inte säkert om det är sant eller inte. Då provar vi det andra filtret, Godhet. Är det du ska till att berätta något gott?”

Vid tredje frågan:
”Du vill berätta något för mig om honom som inte är gott men du är inte säker på att det är sant. Du kan fortfarande klara testet, därför att det är ett filter kvar: Nytta. Är det du ska berätta till nytta för mig?”

Till slut summerar Sokrates det hela med:
”Om det du vill berätta är varken sant eller gott eller till nytta, varför berätta det för mig alls?”

Något att ha i åtanke i dessa dagar då information, nyheter och skvaller färdas oändligt mycket snabbare och vidare utspritt än i antika Grekland.

Read Full Post »

Dagens citat

Jag är en av de som älskar citat – både sådana som innehåller vishet och tänkvärdhet men också de som är fyndiga och har glimten i ögat. Dagens citat blir av den förstnämnda sorten:

”Be who you are and say what you feel, because those who mind don’t matter, and those who matter don’t mind.”
(”Var den du är och säg hur du känner, därför att de som har något emot det spelar ingen roll, och de som spelar roll har inget emot det.”)
— Dr. Seuss

För den som är nyfiken:
Theodor Seuss Geisel (2 mars 1904-  24 september 1991) var en amerikansk författare och tecknare som blev mest känd under pseudonymen Dr. Seuss. Han skrev och illustrerade sammanlagt 44 barnböcker, däribland kända titlar som The Cat in the Hat (Katten i hatten), How the Grinch Stole Christmas och Horton hears a who. I engelskspråkiga länder hör han till de allra mest sålda barnboksförfattarna, även om han aldrig blivit speciellt stor i Sverige.

 

Read Full Post »

Efter att ha gläntat på dörren till nya tankar och idéer visar det sig att det finns verkligen en uppsjö av varianter. Jag tänker inte uttala mig om huruvida den ena är bättre än den andra – någon sådan kunskap och insikt har jag inte. Men jag tycker det är fantastiskt att det fungerar på så många olika sätt. Att inget är ”Den Enda Rätta Vägen”. Så länge det fungerar, vad spelar det för roll vilken metod man använder sig av?

Joe Vitale är en krutgubbe, vars bakgrund är inspirerande. För att göra det kort; han gick från att vara hemlös till att bli bästsäljande författare och marknadsföringsguru. Just nu lyssnar jag på hans ljudbok ”Zero Limits” och som handlar om något jag aldrig hört talas om förut: Ho’oponopono.

Innan jag går vidare vill jag tillägga att man kan ha sina åsikter om Joe Vitale, vilket många personer har. En del tycker att han är alldeles för ”på” om sina böcker och att han alltid ska skjuta in marknadsföring kring dem i vad han än pratar om. Vad kan man egentligen förvänta sig av en marknadsföringsguru? Han har ju inte kommit dit han är genom att inte utnyttja möjligheter.
Man kan också ha åsikter om han ”kapning” (andras ordval, inte mitt) av Ho’oponopono. Jag är total nybörjare inom ämnet och kan inte säga bu eller bä om det. Det enda jag kan säga är att det är förmodligen tack vare Joe Vitales bok ”Zero limits” som fenomenet Ho’oponopono har nått en större population än tidigare. Jag själv kanske hade snubblat över det på annat sätt även utan Joe, men det får vi aldrig veta.

Det jag tycker är intressant är som sagt Ho’oponopono. (”Hopo-vad för något?” kanske du tänker nu.) Det kommer från Hawaii och är benämningen på en självtransformerande teknik som ursprungligen undervisades av helaren Morrnah Nalamuku Simeona på 80-talet. Hon uppdaterade Ho’oponopono så att det inte längre var nödvändigt med någon annans närvaro eller deltagande än utövaren själv (tidigare behövde alla berörda vara närvarande).

Morrnah Simeona

(Jag ska försöka att inte gå in för mycket på detaljerna – dels för att hålla inlägget någorlunda kort och dels för att jag inte kommit ens halvvägs in i ljudboken.)

En av de mest omtalade framgångarna med Ho’oponopono var när dr. Ihaleakala Hew Len blev den första att få dokumenterat och bekräftat bevis på de helande processer som initierats av Ho’opnopono. Dr. Hew Len är läkaren som valde att titta närmare på processen 1982 och trots en hel del tvivel kring ämnet och Morrnah lyckades han genomföra utbildningen. Han stannade sedan hos henne för att lära sig mer ända till 1992 då Morrnah avled.
Från 1984 till 1987 arbetade dr. Hew Len som psykolog på Hawaii State hospital, på den avdelning där de allra farligaste och kriminellt belastade mentalpatienterna fanns. För att göra det klart och tydligt – det var den typen av personer som du inte vänder ryggen till. Våld mellan patienter och mot anställda var vanligt och omsättningen av personal var stor.

Vi hoppar fram till 1987: nu används inte hand- och fotbojor längre på sjukhuset, våldet har nästintill helt slutat förekomma, patienter kunde skrivas ut och personalen trivdes på jobbet. Så småningom stängdes avdelningen helt pga att den inte längre behövdes.
Hur kunde det hända? Enligt dr. Hew Len – han använde sig av en uppdatera Ho’oponopono–process varje dag vilket inkluderade att acceptera ansvar till 100 % för allt som han upplevde. Under denna tid träffa han inte en enda av patienterna. Alls.

Kort förklarat kan man säga att Ho’oponopono handlar om att ta ansvar för ALLT.
(Här ska jag åter påpeka att detta är vad som nämns i Joe Vitales bok, som han skrev tillsammans med dr. Hew Len. Det finns de som har andra kunskaper och erfarenheter av Ho’oponopono som säger att Joe har fel och det kan jag som sagt inte uttala mig om varken för eller emot.)

Dr. Hew Lens förklaring till hur mentalpatienterna kunde tillfriskna var: ”I didn’t heal them. I healed part of myself that created them.”
Detta förklarar den viktigaste delen av Ho’oponopono: ”Du är 100% ansvarig för allting”.

Allt. Inte bara dina egna misstag och personliga framgångar. Allt. Det betyder att om någon någonstans gjorde något och du blev medveten om det – då är du 100 % ansvarig för det.
Men ta nu inte detta som ett försök att få dig att åka på världen tyngsta och mörkaste ”guilt trip”. Att vara 100% ansvarig är inte detsamma som att känna sig oändligt skyldig till allt elände. Det är en påminnelse om dina kreativa krafter och ett välkomnande till att återvända till din innersta natur – det som i Ho’oponopono kallas ”Zero”.

Enligt ”Zero limits” (igen, detta ifrågasätts av andra kunnande inom Ho’oponopono) kan man nå ”Zero”, sin innersta natur, genom en konstant renande process. Renande av vadå? Jo, rena dig själv från undermedvetet skräp – program som styr ditt liv utan att du egentligen är medveten om det.

Ho’oponopono-process är tydligen väldigt enkel. Processen består av att repetera följande fraser: Jag älskar dig. Snälla förlåt mig. Jag är ledsen. Tack. (Typ. Det låter bättre på engelska… 🙂 ) Repetitionen av dessa fraser kommer att tända processen för utövarens självtransformation.

Okej, inlägget har redan blivit mycket längre än jag hade tänkt mig, så därför säger jag så här: verkar det lite intressant kan du läsa mer på Wikipedia eller googla ”Ho’oponopono” eller ”Morrnah Nalamuku Simeona”. Låter det knäppt och flummigt… ja, då undrar jag varför du läste hela den här texten ända till slutet!! 🙂

Read Full Post »

Older Posts »