Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2014

(Scroll down for English version)

Sedan Robin Williams tragiska död har det uppmärksammats mer och mer i media att det är många som mår dåligt och känner sig otillräckliga. Det är bra att vi börjar prata om det. Att fler vågar tala om hur de mår/har mått, för sin egen skull men även för att stötta andra som ännu inte vågar be om hjälp.

Varför vågar man inte be om hjälp, kan en del undra. Själv har jag fått hjälp, både genom att andra märkt att jag inte haft det bra (på en tidigare arbetsplats) och skaffat hjälp åt mig, men jag har också sökt hjälp på eget initiativ. Jag ser ingen skam i detta alls, vare sig för mig eller andra.

De enda som möjligtvis borde känna skam är de som får andra att känna sig otillräckliga. En del gör det med flit, andra ovetandes och jag vet faktiskt inte vad som är värst. Att medvetet trampa på någon eller att trampa på någon utan att fatta vad man gör. Eller att avfärda den som mår dåligt som ”vek” eller ”löjlig”. (Än idag är uttryck som ”bit ihop” och ”gilla läget” avskyvärda i mina öron.)

 

Jag kan ta ett exempel från min nuvarande arbetsplats. Vissa arbetsuppgifter roterar och ibland kan två av dem krocka så att samma person får båda uppgifterna under samma dag. Ett tag hade vi regeln att om detta hände skulle ena arbetsuppgiften gå vidare till nästa på tur för det fanns de som upplevde det stressande att ha hålla dessa två bollar i luften samtidigt. Men, så var det en person som tog upp detta på ett möte och tyckte att det inte alls var belastande att ha båda arbetsuppgifterna. Och det har denna person rätt att tycka.

Problemet var sättet det uttrycktes på. Det var med ordval och ton som gjorde att flera i gruppen kände att om man inte klarar av båda uppgifterna så är man otillräcklig och vek. Man är en sämre sammansatt människa. Det resulterade i att ingen vågade säga ifrån (och därmed medge sin otillräcklighet) och förslaget blev antaget.

Och tyvärr var det inte första gången som denna person uttryckt sina åsikter på ett sätt som gjort att man inte vill erkänna att man tycker annorlunda. Även jag har känt så. Men, jag kände mig ändå dömd för att jag hade en annan uppfattning, som enligt denna person var löjlig.

Så, är det med flit eller är det omedvetet som personen i fråga kör över sina arbetskamrater ibland? Jag tror inte det är med flit, man är inte ute efter att såra. Det är ett personlighetsdrag hos denna person, som också kan vara mycket vänlig, hjälpsam, kunnig och rolig.

Men varför ska det vara så svårt att förstå och acceptera att vi är olika? Att vi reagerar olika, vi har olika tankar och känslor och ingen har rätt att döma ut en annan pga vad man kan och inte kan klara av. En person som är helt oberörd av att t ex se blod, kanske inte klarar av ett jobb där man svarar i telefon hela dagarna – medan en person som kan mata på telefonsamtal galant inte klarar av åsynen av blod. Är någon av dem en bättre eller sämre människa än den andra? Knappast! Båda behövs i olika områden av samhället – för tänk om det inte fanns någon alls som klarade av att mata telefonsamtal? Då kan vi snacka telefonköer…

rwilliams Underbare Robin Williams

Since Robin Williams’ tragic death, Swedish press has focused more and more on the fact that a lot of people aren’t in an emotionally good place and feel inadequate and defective.

It’s great that we start talking about it. That more people dare to talk about how they feel/felt, for their own sake as well as to support others who have yet to find the courage to ask for help.

Why don’t people dare ask for help, some might wonder. I’ve received help, both through others noticing that I wasn’t okay (at a previous work place) and getting me help, but I’ve also sought out help on my own initiative. I see no shame in this at all, for myself or anyone else.
The only ones who possibly should feel shame is those who make others feel inadequate. Some do it on purpose, other unknowingly and I honestly don’t know which is worse. To deliberately step all over someone or to step on them without grasping what’s being done. Or to dismiss the one feeling bad as “weak” or “ridiculous”. (Still today expressions like “suck it up” are detestable to me.)

 

I can use an example from my current work place. Some tasks rotate between us co-workers and sometimes two of them can fall on the same person the same day. For a while we had the rule that when this happened, one task would be passed on to the next in line, because there were those who found it stressful to keep both balls in the air. But, at a staff meeting one person brought this up and expressed that they didn’t find it burdening at all to have both tasks at the same time. And it’s that person’s right to feel that.

The problem was the way it was expressed. It was with words and a tone that made several of the staff feel that if you couldn’t cope with both tasks, you were inadequate and weak. You were a lesser person. This resulted in no one daring to speak up (and thereby admitting to their inadequateness) and the proposal to not pass one of the tasks on went through.

Unfortunately, it was not the first time that this person expressed their opinions in a way that made you not want to admit that you thought differently. I too have felt that way. I felt like I was being judged because I had a different perception of something that this person thought was silly.

So, is it done on purpose or is it unknowingly that this person runs over their co-workers sometimes? I don’t think it’s deliberately, they are not out to hurt anyone. It’s a character trait in this person, who can also be very kind, helpful, well-read and funny.

But why is it so hard to understand and accept that we are all different? That we react differently, we have different thoughts and feelings and no one has the right to judge someone else because of what one can and cannot cope with. A person who e.g. is completely unaffected by the sight of blood might not be able to cope with a job where you have to answer the phone all day – while a person who can take one phone call after the other can’t stand the sight of blood. Is either of them any better or worse as a human being than the other? Hardly! Both are required in different areas of society – just think if there were no one who could cope with answering phones all day? Then we can talk about phone queues…

rwilliams

 Wonderful Robin Williams

Read Full Post »

Ibland springer man på korta fraser som låter lite fyndiga men som faktiskt innehåller en hel del visdom. Den här såg jag häromdagen:

”Blicka inte bakåt. Du är inte på väg åt det hållet.”

*

Sometimes you come across short phrases that sound a bit clever but actually contains quite a bit of wisdom. I saw this the other day:

”Don’t look back. You’re not going that way.”

 

Sweden road sign no entry

Read Full Post »