Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2012

I ett tidigare inlägg  skrev jag om hur ord har energi och att vårt bemötande av andra har större betydelse än vi kanske tror. Häromdagen hörde jag talas om 90 sekundersregeln för första gången som i stort säger samma sak: de första 90 sekunderna som du möter en person har större betydelse än de följande 2-3 timmarna. Detta gäller inte bara din familj och dina vänner, utan arbetskamrater, kunder m fl.

Jag påmindes om detta idag när jag talade med en person jag känner väl och vi kom in på den gratistidning som delas ut till alla hushåll här i vår stad. Hon sa att nu för tiden bläddrar hon igenom den och sen slänger den, när hon förut brukade läsa den. Varför? Därför att hon en gång mötte mannen som äger tidningen och han var så otrevlig att hon nu har ett bestående negativt intryck av honom och det blir en kedjereaktion som berör allt som har med honom att göra. Jag känner väl igen mig i hennes resonemang vad gäller mina egna livserfarenheter och det tror jag många andra gör också, om inte alla.

Men tänk i längden vilka kedjereaktioner det kan skapa, bara för att (som i exemplet ovan) en person var otrevlig mot en annan. Man berättar för sina vänner och bekanta om hur man bemöts och dessa i sin tur kanske påminns om det varje gång de ser gratistidningen. Kanske de själva berättar vidare för andra och på så sätt sprids ryktet. Visst är det möjligt att ägaren till tidningen bara hade en dålig dag, var stressad eller uttryckte sig klumpigt… men den första dominobrickan föll och sen nästa…

In a previous  post I wrote about how words have energy and that our way of treating others have a bigger impact than we perhaps think. The other day I heard of the 90 second rule for the first time and it says basically the same: the first 90 seconds you meet a person has a bigger impact than the following 2-3 hours. This isnät just regarding your family and friends , it regards work colleagues, customers etc.

I was reminded of this today when I spoke with a person I know well and we talked about the free magazine that is distributed to all households in our town. She said that nowadays she only flips through it and then throws it out, when she used to read it. Why? Because she once met the owner of the magazine and he was so rude to her that she now has a permanent negative impression of him and it becomes a chain reaction which touches everything that has to do with him. I can very well relate to her reasoning from my own life experiences and I think many others can too, if not us all.

But think about what chain reactions it can create in the long run, just because (as in the example above) a person was rude to someone else. You tell your friends and acquaintances how you were treated and they in turn perhaps are reminded of it everytime they see that free magazine. Perhaps they themselves tell others about it and that way the rumor spreads. Sure, it’s possible that the owner of that magazine was just having a bad day, was stressed or expressed themselves clumsily… but the first domino fell and then the next…

 

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

För runt två veckor sen eller så började jag måla en tavla. Det som är så speciellt är att jag minns inte sist jag gjorde det. Jag försökte för ett tag sedan, men bilden inspirerade i slutändan inte tillräckligt för att jag skulle göra klart den. Men nu, idag, blev denna tavla klar. Inspirerad av tanken att om du faller, res dig igen.

About two weeks ago or so I started working on a painting. What’s so special with that is that I don’t remember when I did that last. I tried a while ago, but in the end the image didn’t inspire me enough to finish it. But now, today, this painting is done. Inspired of the idea that if you fall, rise again.

If you fall, rise again

Read Full Post »

Frihet från det förflutna kommer den stunden då man slutar att tänka på det. Egentligen. Tänk på det en stund. När plågas du av dina tidigare misstag, dåliga minnen m m? När du tänker på dem. Det är när du konstant håller fast vid dina dåliga minnen som det förflutna upprepar sig – därför att du förväntar dig nya dåliga minnen. Du förväntar dig att bli illa behandlad, du förväntar dig otur… då är det allt du kommer att se och få imorgon också.

Vänd din blick från skuggan och se mot ljuset. Det går, om du vill. Var inte rädd. Som de sjunger i låten nedan: ”Sluta inte att tänka på imorgon, sluta inte – den är snart här. Den kommer att vara bättre än förr – gårdagen är borta, gårdagen är borta”.

Freedom from the past comes when you stop thinking about it. Really. Think about it for a moment. When are you tortured by your previous mistakes, your bad memories etc? When you think about them. It is when you constantly hold on to your bad memories that the past repeats itself – because you expect new bad memories. You expect to be treated badly, you expect bad luck… then that is all you will see and get tomorrow as well.

Turn your eyes away from the shadow and look towards the light. It is possible, if you want it to be. Don’t be afraid. As the song above goes: ”Don’t stop thinking about tomorrow, don’t stop – it’ll soon be here. It’ll be better than before – yesterday’s gone, yesterday’s gone”.

Read Full Post »

I min familj har vi ett uttryck: man kan be någon dra åt h-vete på fler än ett sätt. Med det menar vi att alla har ett val när vi vill uttrycka oss – vad du än har att säga, kan du säga det på ett vettigt sätt. Ingen behöver såra någon annan för att få fram sin åsikt. Visst händer det ändå eftersom vi alla tolkar ord och uttryck på olika sätt. Men det är när man gör det medvetet som vi får problem. Och jag säger ”vi” därför att allt vi säger och gör – alla vi människor på hela jordklotet – innehåller energi. Vilken laddning energin har beror helt på oss själva.

Tänk bara själv på hur irriterad du blev den där gången när du ringde till t ex din bredbandsoperatör och bemöttes av en snorkig röst som avfärdade ditt problem. Eller gick in på en bank och personen bakom disken kallade dig för ”lilla gumman/gubben” med en, åtminstone i dina öron, nedlåtande ton? Visst var det lite svårt att skaka av sig irritationen och ilskan? Det tog ett tag innan dagen kom på rätt köl igen. Vem vet, du kanske gick vidare och var själv otrevlig mot någon annan som var helt oskyldig? Gick hem och skällde ut dina barn eller din partner? Allt pga att en person under din dag gav dig negativ energi pga hur de bemötte dig.

Vi är alla människor och ingen av oss är perfekt. Vi kan alla ha jobbiga dagar och alla har vi någon gång fräst ifrån helt i onödan. Grejen är inte att vi ska alla ”hålla handen” i alla situationer och tassa på tå kring varann. Målet är att undvika den dåliga energin när vi kan. Så ser jag det i alla fall.

In my family we have a saying: you can tell someone to go to h-ll in more than one way. By that we mean that everone has a choice when we want to express ourselves – whatever you have to say, you can say it in a sensible way. No one needs to hurt anyone else to get their opinion across. Or course it still happens since we all interpret words and expressions in different ways. But it’s when you do it intentionally that we get problems. And I say ”we” because everything we say and do – all people on this planet – consists of energy. What charge that energy has depends entirely on us.

Just think about how irritated you got that time when you called e.g. your broadband supplier and were received by a snotty voice that dismissed your problem. Or when you went into a bank and the person behind the counter called you ”little dear” with a, at least in your ears, condescending tone? Wasn’t it a little difficult to shake the irritation and anger? It took a while to get the day back on track. Who knows, maybe you went on and were yourself unpleasant to someone who was completely innocent? Went home and yelled at your kids or your partner? All because a person during your day sent negative energy due to how they treated you.

We are all human and none of us is perfect. We can all have tough days and we have all at some point unnecessarily snapped at someone. The thing isn’t to ”hold hands” in all situations and tip-toe around each other. The goal is to avoid the bad energy when we can. That’s how I see it anyway.

Read Full Post »

Vid ett besök under helgerna i min svägerskas föräldrahem nämndes döden vid något tillfälle. Jag minns inte vad det pratades om, men jag minns att min äldsta brorsdotter på 11 år ganska snabbt sa något i stil med att ”nu pratar vi inte mer om det”. Hon fick tyvärr uppleva döden vid en rätt tidig ålder genom att min svägerskas bästa väninna dog i cancer och jag kan tänka mig att det skakade om även min brorsdotter. Dessutom är väl döden inte precis det man funderar på och söker svar om som elvaåring. Så, jag kan förstå att min brorsdotter kände obehag inför tanken på sin egen dödlighet.

Som jag minns det från min barndom bestämde jag mig rätt tidigt för att döden inte var något att vara rädd för eftersom den var oundviklig. Det var bortkastad tid och energi att vara rädd för något som kommer till oss alla. (Det har alltid tyckts mig som om man borde vara mer oroad för HUR man kommer att dö än att man dör överhuvudtaget – men även det är bortkastad tid och energi.)

Idag är jag faktiskt mest nyfiken på vad som händer vid dödstillfället, hur man upplever döendet och naturligtvis, vad som händer därefter. För vi är alla gjorda av energi och energi kan inte förstöras eller skapas. På något sätt lever vi alltså vidare.

Nyligen har jag läst/lyssnat på två olika personer, Carmen Harra och Dr. David R. Hawkins, som båda hävdar samma sak: att stunden för vår död är förutbestämd från stunden då vi föds. Det enda som inte är bestämt är hur vi kommer att dö. Detta är något jag funderat på ett tag. Det skulle kunna förklara varför en del människor överlever hemska olyckor – en del om och om igen – därför att de var inte menade att dö vid tillfället av olyckan. Det skulle också kunna förklara varför en del människor dör helt plötsligt knall och fall utan någon direkt orsak. Maskineriet bara slutar att fungera.

Nu säger jag inte att detta är hur det faktiskt fungerar, att stunden för ens död är förutbestämd. Det vet jag inget om och jag har inte format mig en åsikt heller ännu. Men jag är öppen för möjligheten och finner det intressant att fundera över. Det är så mycket som människan påstår är omöjligt, så tjurskallig som jag är envisas jag med att tänka tvärtemot. 🙂

During the holidays I visited my sister-in-law’s childhood home. At a conversation death was mentioned. I don’t remember what the conversation was about, but I do remember my eleven-year-old niece saying quite quickly something like ”let’s not talk about that anymore”. Unfortunatley she experienced death rather early in life when her mother’s best friend passed away from cancer and I can imagine that it shook my niece as well. Also, death isn’t exactly what you think and seek answers about when you’re eleven. So, I can understand that my niece felt uneasy before the idea of her own mortality.

As I recall it from my childhood, I decided rather early that death was nothing to be afraid of since it was unavoidable. It was a waste of time and energy to be afraid of something that comes to us all. (It always seemed to me that one should be more worried about HOW one will die, rather than that one will die at all – but that is also a waste of time and energy.)

Today I am actually mostly curious at what happens at the moment of death, how do one experience the feel of dying and of course, what happens after. For we are all made of energy and energy cannot be destroyed or created. In some way we do live on.
Recently I’ve read/listened to two different people, Carmen Harra and Dr. David R. Hawkins, who both claim the same thing: that the moment of our death is predetermined from the moment of our birth.The only thing that is not set is how we will die. I’ve been thinking about this for a while. This could explain why some people survive terrible accidents – some over and over again – because they weren’t meant to die at the time of the accident. It could also explain why some people die all of a sudden without any particular reason. The machinery just stops working.

Now, I’m not saying that this is how it actually is, that the moment of one’s death is predetermined. I know nothing of that and I have yet to form an opinion on it. But I am open to the possibility and find it interesting to ponder over. There are so many things that people say is impossible, so bullheaded as I am I persist to think the opposite. 🙂

 

Read Full Post »