Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2013

”Var realistisk. Planera för ett mirakel.”
– Osho, (1931-1990); indisk mystiker, guru och andling lärare

*

”Be realistic. Plan for a miracle.”
– Osho, (1931-1990); Indian mystic, guru and spiritual teacher

 

osho

Annonser

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Då det är Mors Dag idag blir dagens citat dedikerat till min mamma.

”Jag ska inte säga ‘gråt inte’ ty alla tårar är inte av ondo.”

– Gandalf i ”Konungens återkomst” av J.R.R. Tolkien

Since it is Mother’s Day in Sweden, I dedicate today’s quote to my mother.

“I will not say, do not weep, for not all tears are an evil.”

– Gandalf in ”Return of the King” by J.R.R. Tolkien

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Vad lätt det är att tänka ”om jag bara hade gjort si eller så” och utgå ifrån att ett annat beslut hade gett ett annat resultat. Vilket är mycket möjligt. Men vem vet vilket resultat det hade gett? Det hade kanske blivit värre. Eller att det hade blivit samma resultat men bara lite annorlunda. Eller blivit bättre. Eller totalt oförändrat.
Grejen är ju den att det är ingen idé att grubbla över ”tänk om” och ”om jag bara hade…” – för vi kan aldrig veta vilket resultat det hade blivit om vi hade gjort ett annat val. Det finns ingen garanti för att det vi förutsätter skulle ha hänt faktiskt hade hänt om vi hade handlat annorlunda.

Det är tid och energi som slösas bort på att känna skuld eller bitterhet över något som redan har hänt och som vi omöjligt kan gå tillbaka och förändra. Det är många gånger lättare sagt än gjort att lägga dessa tankar åt sidan, men är det inte värt ett försök?

 

How easy it is to think ”if only I had done this or that” and assume that a different decision would have given a different result. Which is very possible. But who knows what result that would have been? Maybe it would have been worse. Or the same result but just a little different. Or better. Or completely unchanged.

The thing is that there’s no point in brooding over ”what if” and ”if only I had…” – because we can never know what result it would have given if we had made a different choice.  There is no guarantee that what we assume would have happened actually would have happened had we acted differently.

It is time and energy that is wasted on feeling guilt or bitterness over something that has already happened and something that is impossible to go back and change. It’s often easier said than done to put thoughts like these aside, but isn’t it worth a try?

Read Full Post »

Jag är fast besluten att vara glad och lycklig 
vilken situation jag än befinner mig i.

För jag har lärt mig att den största delen av vårt elände eller missnöjd
bestäms inte av våra omständigheter

utan av vårt sinnelag.

– Martha Washington (1731-1802), hustru till president George Washington

*

I am determined to be cheerful and happy
in whatever situation I may find myself.

For I have learned that the greater part of our misery or unhappiness
is determined not by our circumstance

but by our disposition.

– Martha Washington (1731-1802), wife of President George Washington

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Med tanke på hur vi bombarderas varje dag av information och hur denna information för det mesta är av negativt slag, vill jag påstå att det gamla uttrycket ”vad man inte vet har man inte ont av” innehåller väldigt mycket sanning och är väl värt att följa.

Considering how we are bombarded every day by information and how this information for the most part is of the negative kind, I would say that the old proverb ”ignorance is bliss” holds a lot of truth and is well worth following.

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

En av böckerna jag läser för närvarande är ”The Charge” (ung. Laddningen) av Brandon Burchard. Jag blev allt mer nyfiken på den efter att bl a Paulo Coelho, Jack Canfield och Bob Doyle rekommenderat den och när erbjudandet kom att få den gratis mot att jag betalade endast frakt så slog jag till.

Burchard beskriver sin uppfattning om hur människor lever sina liv genom att dela upp det i tre typer: The Caged Life (det inburade livet), The Comfortable Life (det bekväma livet) och The Charged Life (det laddade livet). Kortfattat kan man beskriva dem så här:

Det inburade livet levs av de som är bundna till det förflutna eller till andras förväntningar. De har aldrig försökt att bryta sig loss från de begränsningar som de själva eller andra har lagt på dem. De känner ofta att världen har tvingat dem till ett visst sätt att vara och låter dem inte komma undan det.

Det bekväma livet är det liv som kanske de flesta lever. Genom arbete, engagemang och lite tur har  man vad man behöver. En del kompromisser har man fått göra; några fler timmar på jobbet mot lite färre möjligheter till äventyr, men man vet vad man gett sig in på – man  hade ju sett sina vänner och bekanta leva samma liv och de verkade ju tillfreds.

Det laddade livet handlar om att känna sig levande. Medan ett inburat jag ser livet som skrämmande och ett bekvämt jag ser livet som mystisk men stillastående, ser det laddade jaget på livet som magiskt, meningsfullt och med obegränsade möjligheter till utveckling.

Är man i det inburade livet eller det bekväma livet kan man tycka att de som lever det laddade livet har haft det enkelt och att de med lätthet tar sig förbi alla hinder. Men alla kan ha ett laddat liv om man så önskar. Som Burchard skriver:

”Omvandlingen i [de laddades] liv hände när de bestämde sig för att transformera sig själva. De kände en längtan att ha mer liv i sin liv, och sen arbetade de på att nå denna önskan.”

Jag misstänker att detta inte blir det enda inlägget jag kommer att göra angående denna bok. 🙂

the charge

One of the books I’m reading at the moment is ”The Charge” by Brandon Burchard. I got more and more curious after it was recommended by i.a. Paulo Coelho, Jack Canfield and Bob Doyle and when the offer came to get it for free provided I paid only for the shipping, I took the deal.

Burchard describes his understanding of how people live their lives by deviding it into three types: The Caged Life, The Comfortable Life and The Charged Life. To make it brief one can describe them like this:

The Caged Life is lived by those who are tied to the past or to the expectations of others. They have never tried to break free from the boundries that they or others have set for them. They often feel like the world has forced them into a certain way of being and won’t let them escape.

The Comfortable Life is the life that perhaps most people live. Through work, dedication and a bit of good fortune you have what you need. You’ve had to compromise a bit; a few more hours at work for a few less opportunities for adventure, but you knew what you were getting into – you had seen friends and peers living this life and they seem happy.

The Charged Life is about feeling alive. While the caged self sees life as scary and the comfortable self  sees life as mysterious but stale, the charged self sees life as magical, meaningful and with unlimited possibilities for growth.

If you’re living The Caged Life or The Comfortable Life, one might feel that those who live The Charged Life have had it easy and that they sail past any obsticle. But everyone can have a charged life, if one wishes to. As Burchard writes:

”The transformation in [the Charged ones’] lives happend when they decided to transform themselves. They felt a desire to have more life in their lives, and then they worked toward achieving that desire.”

I suspect that this will not be the only post I write about this book. 🙂

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Något jag nyligen tagit till mig är en sak som författaren Joe Vitale pratat om: att vi alla har programmeringar.  Med programmering menar han inlärda övertygelser som vi samlat på oss under hela vår livstid. Från familj, vänner, lärare, media, samhället osv. Uppfattningar om saker och ting som vi lär oss utan att egentligen vara medvetna om det och som sedan formar oss i allt vi säger och gör.

Ta som exempel en person som hört talas om Sudoku men aldrig försökt lösa ett sådant eftersom personen redan avvisat det som något han/hon inte kan göra. Det är en programmering – någon gång i livet skedde något som gjorde att personen blev övertygad – av sig själv eller någon/något annan – att han/hon inte kan, att han/hon har begränsningar.

Programmeringar kan också visa sig i formen av en persons beteende mot andra. Joe Vitale berättade öppenhjärtigt om en situation då hans sedan många år bästa vän utnyttjade sin yrkesposition och antastade Joes dåvarande hustru. Vad som hjälpte Joe att till slut gå vidare och lyckas förlåta var att tänka på att det var mannens programmering som var orsaken.

Denna berättelse fick mig att börja använda samma synsätt i mina försök att ha överseende för och förlåta saker och ting som sagts och gjorts, små som stora, men som har haft negativ påverkan på mig. Det är inte personen i sig som sagt/gjort något utan det är personens programmering. På så vis har det känts lättare att se förbi de ord som sagts, de gärningar som gjorts och se människan separat.

A thing I’ve recently taken to me is something the author Joe Vitale has talked about: that we all have programmings. By programmings he means taught beliefs that we’ve picked up through our lives. From family, friends, teachers, media, society etc. Beliefs about things that we learn without really being aware of it and that then shape us on all we say and do.

Take for example a person who has heard of Sudoku but never tried to solve one because the person has already dismissed it as something he/she can’t do. That’s a programming – at some point in life something happened that made this person convinced – by him-/herself or someone/-thing else – that he/she can’t do it, that he/she has limitations.

Programmerings can also take the form of a person’s behavior toward others. Joe Vitale tells open-heartedly about the situation when his best friend of many years used his position as a professional to molest Joe’s then wife. What helped Joe to finally move on and be able to forgive was to realise that it was the man’s programming that was the cause.

This story made me start using the same view in my attempts to make allowances and forgive things that have been said and done, big and small, but have had a negative impact on me. It’s not the person him/-herself who said or did something, but the person’s programming. And so it’s felt easier to look past the words that were said, the things that were done and see the human being separate.

Read Full Post »