Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2012

Jag funderade på vad jag skulle tillägna mitt hundrade inlägg.
Ett citat? Ett stycke musik? Visdomsord?
Mitt val blir en tribut till att se detaljerna omkring oss som visar vad den enda kraften i universum är…

I pondered on to what I would dedicate my one hundredth post. 
A quote? A piece of music? Words of wisdom? 
I choose to pay a tribute to noticing the details around us that show what the only force in the universe is…

Hänger du med?
Get it?

Read Full Post »

(For English version, scroll down)

Om du inte redan har investerat i en, så tycker jag att du borde skaffa en på en gång.

En mental papperskorg.

Hur många gånger har du inte varit full av entusiasm över en idé du fått och glatt har du berättat om det för någon bara för att få höra ”men vad dumt” eller ”tror du verkligen det skulle fungera” eller liknande. Och pyyyyyys går luften ur en. Man tappar sugen. Man ifrågasätter sin idé och/eller sig själv och har man otur så börjar man ifrågasätta alla idéer man får framöver. 

Eller kanske har du blivit sjuk, berättat detta för någon som då börjar oja om att ”när jag var sjuk med det så blev jag inte frisk på månader” eller ”jag kände någon som hade den sjukdomen och de dog av det”. Hur bra tror du det är för dig att höra sånt? Motivationstalaren dr. Wayne Dyer berättade att när han blev diagnostiserad med en sällsynt form av cancer så började folk skicka brev och tidningsurklipp om hur illa det gått för andra som haft denna sorts cancer. Uppmuntrande, eller hur? Folk menar väl, men det kan bli så fel.

Dr. Wayne Dyer använde sig av den mentala papperskorgen. Precis som papperskorgen du har på din dator dit du drar en oönskad fil och POOF… borta.

 Nästa gång du berättar om dina framtidsdrömmar eller någon bra idé du fått och du får negativ, icke stödjande respons – använd din mentala papperskorg och…

If you haven’t already invested in one, then I think you should get on right away.  

A mental trash can.

How many times have you been full of enthusiasm about an idea and excitedly you told someone only to be told ”that’s stupid” or ”do you really think that would work?” or something similar. And hiiiiiiss, you feel deflated. You lose your enthusiasm. You question your idea and/or yourself and if it gets really bad, you start to question every idea you get from then on.

Or maybe you’ve come down with an illness, told someone about this who in turn start ranting about how ”when I got that illness I didn’t get better for months” or ”I knew someone who had that illness and they died from it”. How good to think that is for you to hear? The motivational speaker dr. Wayne Dyer told the story of how when he got diagnoed with a rare kind of cancer, people started sending him letters and new paper clippings of how bad things had gone for others who had had that particular kind of cancer. Encouraging, wasn’t it? People mean well, but it can so backfire.

Dr. Wayne Dyer used the mental trash can. Just like the trash can on your computer to which you drag unwanted files and POOF… gone.

Next time you tell someone about your dreams for the future or some great idea you’ve had and you get a negative, unsupportive response – use your mental trash can and…

Read Full Post »

När jag kom till jobbet imorse noterade jag texten på en medarbetares t-shirt. Vad insiktsfullt, tänkte jag förvånat då jag inte hade väntat mig något sådant från denna partytjej i 25-års åldern. (Inget illa menat, hon bara verkar inte vara så långt i sin mognadsprocess att hon skulle inse visdomen i orden.)

”Take my advice – Don’t need it” läste jag på tröjan (ungefär ”Ta mitt råd – behöv det inte”). Enligt attraktionslagen är det när vi känner ett desperat behov av något som vi drar till oss ännu mer behov av detta något. Det är när vi kan lägga undan känslan av behov och rikta in oss på begär, önskningar, åtrå som vi börjar tippa vågskålen till att attrahera vad vi vill ha in i våra liv.

För mig kändes det som en påminnelse att se tröjan så här en måndagsmorgon.

Sen att det visade sig faktiskt stå ”Take my advice – I don’t need it” (Ta mitt råd – jag behöver det inte) på tröjan, det är en annan femma! 😀

When I came to work this morning I noticed the text on one of my co-worker’s t-shirts. How insightful, I thought surprised since I hadn’t expected something like that from this party girl in her mid 20’s. (No offense intended, she just doesn’t seem to be that far ahead in her growth process to realise the wisdom of those words.)

”Take my advice – Don’t need it” I read on the t-shirt. According to the Law of Attraction, it is when we feel a desperate need for something that we attract more need of it. It is when we can put that feeling of need aside and focus on desire, wishes and craving that we start to tip the scales toward attracting what we want to see in our life.
 
For me it felt like a reminder to see that t-shirt, on a Monday morning and all.

The fact that the t-shirt actually said ”Take my advice – I don’t need it” is a different story! 😀

Read Full Post »

Den här gången kommer citatet från en film. Jag såg ”Hugo Cabret” i morse och fick stanna filmen för att skriva ner detta:

”Jag föreställde mig att hela världen var en enda stor maskin. Maskiner kommer aldrig med några extra delar. De kommer alltid med exakt antal som behövs. Så jag tänkte, om hela världen är en enda stor maskin, då kan jag inte vara en extra del. Jag måste vara här för något syfte. Och det betyder att du måste vara här för något syfte också.”

*

This time the quote is from a movie. I saw ”Hugo” this morning and had to pause the film to write this down:

”I’d imagine the whole world was one big machine. Machines never come with any extra parts, you know. They always come with the exact amount they need. So I figured, if the entire world was one big machine, I couldn’t be an extra part. I had to be here for some reason. And that means you have to be here for some reason, too.”

 

Read Full Post »

”Det finns bara två sätt att leva ditt liv.
Ett är som om ingenting är ett mirakel.
Det andra är som om allting är ett mirakel.”

– Albert Einstein

*

”There are only two ways to live your life.
One is as though nothing is a miracle.
The other is as though everything is a miracle.”

– Albert Einstein

Read Full Post »

För ovanlighetens skull har jag träffat på en person som har mycket gemensamt med mig. Vi har båda varit sjukskrivna för samma upplevelse. Vi avskyr båda två att ringa eller motta telefonsamtal. Vi är inte direkt sociala och är vi i en större grupp så pratar vi väldigt lite, om alls. Vi föredrar en film eller tv-serie framför att springa på krogen eller hela tiden umgås med andra. Trots att vi försöker hitta gemenskaper att tillhöra, känner vi oss sällan hemma där.

Vi tyckte båda att det var väldigt skönt att hitta någon som delar så många liknande upplevelser. Fastän jag vetat att oddsen är yttest små att jag skulle vara ensam med att vara som jag är och ha haft de upplevelser jag haft, så har jag undrat ibland: ”är det bara jag…?” Vi hade båda upplevt misstron hos andra vad gäller sjukskrivning, oförståelsen inför vår motvillighet inför telefoner o s v.

Ebbe Schön, svensk docent i litteraturvetenskap, folklivsforskare och författare, sa en bra sak i ett program på SVT om folktro som hette ”Väsen”. Just det avsnitt jag såg handlade om Storsjöodjuret och Ebbe Schön uttryckte sig gällande de personer som säger sig ha sett odjuret:

”Och de här som upplever saker och ting – finns all anledning att behandla dem med respekt. De har säkert upplevt det här, det är inte uppfunnet”.

Dessa visa ord passar in så väl på de som säger sig ha sett Storsjöodjuret, som de som ser småknytt, änglar… och annat som många människor inte tror på, så som sjukskrivning för ”osynliga” problem (som utmattning och utbrändhet) och fobier.

Det kommer ur upplevelser som påverkat oss på djupet och förändrat oss som människor. Alla har vi en eller flera akilleshälar – men en del har än så länge inte hamnat i den situation där denna svaghet kommer till ytan. Det har däremot jag och många med mig. Vi har fått en kink i vår kedja som andra kanske inte förstår eller tar på allvar; de som själva inte hamnat i en sits där de märker att det är något inom dem som inte fungerar i harmoni med situationen.

Många människor väljer att direkt döma ut det de inte förstår. Olle Waller, sex- och samlevnadsexpert, sa en gång: ”Man måste inte förstå allt”. Det håller jag med om. För att ta ett till citat, denna gång från en bok.

”Du förstår aldrig riktigt en person förrän du ser saker från hans synvinkel – förrän du klättrar in i hans skinn och går omkring i det.”

Atticus Finch i boken Dödssynden av Harper Lee.

Quite out of the ordinary, I have met a person who has a lot in common with me. We have both been sick-listed due to the same experience. We both hate to make and receive phone calls. We’re not very social and if we’re in a larger group we hardly talk, if at all. We prefer a movie or tv show to going out or hang out with others all the time. Despite trying to find fellowships to join, we hardly ever feel at home there.

We both thought it was quite the relief to find someone who shared so many similar experiences. Although I know that the odds are tiny that I would be the only one who is the way I am and have had the experiences I’ve had, I still have wondered sometimes: ”is it just me…?” We’ve both seen the disbelief regarding being sick-listed, the unaccepting of our reluctancy to phones etc.

Ebbe Schön, a Swedish associate professor/senior lecturer in literature, folklorist and author, said a wise thing in a tv show about folklore. The episode I saw was about the ”Great-Lake Monster” and Ebbe Schön said regarding people who claims to have seen the monster:

”And those who have experience things – there are all the reasons to treat them with respect. They have surely esperienced this, it is not invented”.

These wise words correspond to those who say they have seen the Great-Lake Monster, as well as those who see gnomes, angels… and other things that a lot fo people don’t believe in, such as being sick-listed for ”invisible” problems (like exhaustion and burnout) and phobias.

It comes out of experiences that have affected us deeply and changed us as people. Everybody has one or more Achille’s heels – but some have so far not been in a situation where this weakness surfaces. However I have and many others as well. There is a kink in our chain that others might not understand or take seriously; those who themselves have not been in a position where they notice that something inside them isn’t working in harmony with the situation.

A lot of people choose to immediately condemn things they don’t understand. Olle Waller, a sexual education expert, once said: ”You don’t have to understand everything”. I agree with that. To add another quote, this time from a book.

”You never really understand a person until you consider things from his point of view – until you climb into his skin and walk around in it.”

Atticus Finch in To Kill a Mockingbird, by Harper Lee.

Read Full Post »

Har du tänkt på vad lite vänlighet och respekt kan göra? En gest som inte kommer ifrån att du själv ska vinna på det, utan du gör det bara av ren vänlighet för en annan människa, kanske t o m en total främling. Det kanske inte förändrar deras liv eller ditt, men det kommer säkerligen att förgylla stunden för dem, om inte deras hela dag. Och om det visar sig att de inte bryr sig eller inte uppskattar din gest, så har du ändå gjort vad min mormor brukade säga: visat att du är bättre själv.

Du har säkert hört talas om fjärilseffekten? Att en fjärils vingslag i t ex Argentina påverkar luftströmmarna så att en orkan drabbar Thailand senare. Omvandla den tanken till att du utför en vänlig och respektfull handling gentemot en annan person. Det är omöjligt att avgöra vilka följder det kan ge, men vem vet – denna andra person kanske är en busschaufför som var på riktigt dåligt humör innan han träffade dig. P.g.a. din vänlighet blev han på bättre humör och i sin tur spred detta goda humör vidare till sina passagerare… eller kanske är personen en kirurg som p.g.a. din vänlighet kände sig bättre till mods inför en svår operation, som sedan går galant istället för att sluta med katastrof. Man kan spekulera i evigheter och aldrig få veta sanningen. Men spelar det någon roll?

Nästa gång du hamnar i tjock trafik kanske du kan prova med att släppa förbi någon istället för att se till att du kommer fram före? Eller lyssna (eller åtminstone verka lyssna) på kabinpersonalen när de går igenom säkerheten på flygplanet. Ja, du har hört och sett det flera gånger men av respekt för dem och deras jobb (som faktiskt är att se till din och andras säkerhet under resan och inte främst att servera kaffe) så kanske du kan lägga ner tidningen och titta åt deras håll under några minuter? Jag har en vän vars son går igenom utbildningen för kabinpersonal och den är rigorös och bred och inget att se ner på.

En del anser att respekt måste förtjänas och till viss del har de rätt. Men har inte alla rätt till en viss nivå av respekt från första början? När du träffar en ny människa, bedömer du den personen utifrån hur de ser ut innan du avgör om de förtjänar respekt eller ej? Detta är oftast inte något vi aktivt tänker på, utan det går på automatik – jag själv är inte annorlunda. Men kanske kan vi försöka att stoppa oss själva innan vi bedömer att någon inte är värd en grundläggande nivå av respekt p.g.a. att de kanske inte delar vår uppfattning om hur man ska se ut.

Caligulas valspråk var ”oderint, dum metuant”. Latin för ”må de hata, bara de fruktar”. Det är väl inte helt otroligt att Caligula inte brydde sig om att få respekt utan hellre såg fruktan i folkets ögon. Jag tror nog att många misstar fruktan för respekt och jag kan förstå lockelsen i att få andra att frukta en. Det ger en känsla av makt, eller hur? Skillnaden är att om någon respekterar dig, så kommer de till din hjälp när du behöver den. Om de fruktar dig kommer de antingen att vända dig ryggen eller kasta dig till vargarna…

 

Have you ever thought about what a little kindness and respect can do? A gesture that doesn’t come from what you have to gain, but something you do out of the goodness of your heart for abother person, perhaps even a total stranger. It may not change their life or yours, but it will most likely brighten the moment for them, if not their entire day. And if it turns out that they didn’t care or didn’t appreciate the gesture, then you have still done what my grandmother used to say: shown that you are better.

I’m sure you’ve heard of the butterfly effect. That the fluttering of a butterfly’s wings in e.g. Argentina can affect the air streams so that Thailand is later hit by a hurricane. Convert that thought to you doing a kind and respectfull act toward another person. It’s impossible to predict what consequences will come from it, but who knows – this other person is perhaps a bus driver who was in a really bad mood before he met you. Because of your kindness he got in a better mood and in turn spread that good mood among his passangers… or perhaps that person is a surgeon who because of your kindness felt more at ease facing a difficult surgery, which then turns out perfectly instead of ending in disaster. You can speculate forever and never know the truth. But does that really matter?

The next time you find yourself in tough traffic, perhaps you can try to let someone pass you instead of making sure you get ahead? Or listen to (or at least appear to listen to) the cabin attendants when they go through the safety procedure onboard the plane. Yes, you’ve heard and seen it several times before, but out of respect for them and their job (which is actually to see to yours and the others’ safety during the flight and not primarily to serve coffee) prehaps you can put down you paper and look their way for a few minutes? I have a friend whose son is training to be a cabin attendant and it is rigorous and broad and nothing to look down your nose at.

Some think that respect has to be earned and to some degree they are right. But doesn’t everyone have the right to a certain level of respect from the very beginning? When you meet a new person, do you judge them by the way they look to see if they deserve your respect or not? This is seldom something we actively think about, it comes automatically – I myself is no different. But perhaps we could try to stop ourselves before we determine that someone isn’t worth a basic level of respect because they may not share our opinion of what a person should look like.

Caligula’s device was ”oderint, dum metuant”. It’s Latin for ”may they hate, as long as they fear”. It probably isn’t a reach to think that Caligula didn’t care about getting respect, but rather saw fear in people’s eyes. I think many mistake fear for respect and I can understand the appeal in making others fear you. It gives a sense of power, doesn’t it? The difference is that if someone respects you, they will come to your aid if you need them. If they fear you they will either turn their backs or throw you to the wolves…

 

Read Full Post »

Older Posts »