Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Blandat / Misc’ Category

(Scroll down for English version)

Under romarrikets tid var det respektabelt och ärorikt att synas offentligt så länge man höll på med juridik eller politik.
De som däremot syntes på teatern eller amfiteatern, de som valde att bli betittade och underhålla, så som gladiatorer, skådespelare och sångare, hade väldigt låg status och föraktades.

Lite lustigt – eller beklämmande? – att det idag snarare är tvärtom…

 

During the time of the Roman Empire it was respectable and honorable to be in the public eye as long as you were in politics or the law.
Those on the other hand who were seen at the theater or the amphitheater, those who chose to appear in the public gaze and entertain, such as gladiators, actors and musicians, were of very low status and were despised.

Kind of funny – or disheartening? – that today it’s more like the other way around…

Annonser

Read Full Post »

”Det är lättare att förlåta en fiende än att förlåta en vän.”
– William Blake (1757-1827), brittisk poet

*

”It is easier to forgive an enemy than to forgive a friend.”
– William Blake (1757-1827), English poet


William_Blake_by_Thomas_Phillips

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Känner man mig så vet man att jag inte är intresserad av sport. Med det sagt så är jag dock inte immun mot att imponeras av de bedrifter som olika idrottsmän och -kvinnor kan prestera. Idrott ger tillfällen att utröna hur otrolig den mänskliga kroppen egentligen är.

Vi tar mycket för givet när det gäller kroppen. Den sköter ganska mycket själv utan inblandning från ens medvetande. Men så kommer tillfällen då dessa automatiska och/eller inlärda vanor måste ändras och det blir genast frustrerande. Ta t ex när jag bytte till en smartphone. Plötsligt skulle jag skriva sms genom att använda ett litet tangentbord istället för att varje siffertangent var tilldelad tre bokstäver. Vilka svårigheter jag hade! 

Men varför var det så mycket svårare att hitta bokstäverna på telefonens tangenbord jämfört med tangentbord till en dator? Därför att när jag skriver på tangentbordet så tänker jag inte på var bokstäverna är – mina fingrar sköter skrivandet utan större inblandning av mina ögon. Lite knepigare att använda alla fingrarna på en smartphones tangentbord…

Så, det kanske inte tycks vara en sån stor grej; det är något som min hjärna och min kropp gör i samspel efter en tids inlärning. Men det är rätt otroligt om man stannar upp och tänker på saken – särskilt, tycker jag, om man tänker på vad t ex programmet ”Sport Science” kan visa.

Detta är ett program som plockar in några av de allra bästa idrottsmännen och -kvinnorna för att få vetenskapliga svar på diverse frågor. T ex om en hockeymålvakt kan ha lika snabb reaktionsförmåga som ett kattdjur? Det låter osannolikt, eller hur? Men det är faktiskt sant. Det har visserligen mer med reflexer att göra än reaktionsförmåga, men det är fortfarande en inlärd reflex.

Basketspelare utvecklar ett periferiseende som gör att de har en ökat reaktionsförmåga, dragracingförare måste utveckla en otrolig tajming när det hänger på hundradelar av en sekund för att vinna. (Själv har jag anammat dragracingförarens strategi när det gäller att invänta grönt gubbe vid trafikljus. Medan de flesta börjar gå när det blir grönt så börjar jag gå när det blir gult eftersom den korta tid det tar för mig att komma i rörelse räcker precis för att det ska ha hunnit bli grönt vid mitt första steg.)

Jag bryr mig som sagt inte så mycket om sport, men jag har upplevt den otroliga känslan av att märka resultat av träning. Från att inte orka jogga ens en minut till att klara hela rundan utan att stanna. Att inte kunna göra tillstymmelsen av en ”tuck jump” (hopp rakt upp där man i hoppet drar upp knäna mot bröstet), till att lyckas med flera på raken. Att kunna ta trappsteg två i taget utan att ens känna ansträngning. Den känslan är lite beroendeframkallande och får dig att vilja nå längre…

If you know me, you know that I’m not interested in sports. With that said, I’m not immune to being impressed by that feats that different athletes can achieve. Sports do give opportunities to explore how amazing the human body really is.

We take a lot things for grated when it comes to the body. It takes care of quite a lot on its own without any involvement from the conscious mind. But then there are moments when these automatic and/or learned habits have to change and it immediately becomes frustrating. For example when I got a smartphone. Suddenly I had to write text messages by using a tiny keyboard instead of number keys representing three letters each. It was so difficult! 

But why was it so much more tricky to find the letters on the phone’s keyboard compared to the keyboard to a computer? Because when I type on a regular keyboard, I don’t have to think about where the letters are located – my fingers do the typing with just occassional help frpm my eyes. A little trickier to use all your fingers on a smartphone’s keyboard…

So, that might not seem like a big deal; it’s something my brain and my body do together as a team after a certain learning period. But it’s quite amazing if you stop and think about it – especially I think if you keep in mind e.g. what the show  ”Sport Science” can demonstrate.

This is a show that takes some of the very best athletes to get scientific answers to various questions. Like, can a hockey goalie be as quick as a cat? It sounds unlikely, doesn’t it? But it’s actually true. It does have more to do with reflexes than response time but it’s still a learned reflex.

Basketball players develope a peripheral vision that increases their response time, dragracing drivers have to develope an amazing sense of timing since winning a race depends on hundredths of a second. (I have embraced the dragracing driver’s strategy when waiting for a traffic light to turn green. While most people start to walk when it turns green, I start walking when it turns yellow since the short time it takes for me to start moving is just enough so that the light turns green by the time I take my first step.)

As I said, I don’t care much about sports, but I have experienced the incredible feeling of noticing the results that training gives you. From not being able to job even for a minute, to managing the whole run without stopping. To not even being close to doing a proper tuck jump, to being able to do several in a row. To be able to take two steps at a time in the stairs without feeling any strain. That feeling is a bit addictive and makes you want to achieve more…

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Jag vill slå ett slag för att våga göra sin dröm till verklighet. För många kanske det är ett oöverkomligt steg, även om drömmen i sig inte är av det mer eller mindre omöjliga slaget. Jag trodde länge att min dröm var om inte omöjlig så åtminstone osannolik; jag skulle vara tvungen att spara ihop mycket pengar, ha tillräckligt med ledig tid och förmodligen göra alltihopa själv – men det svåraste var att hitta tron på att det var möjligt att göra och sedan skrapa ihop modet att ta steget. Allt detta verkade länge – i åratal – oöverstigligt, så pass att det aldrig tycktes vara mer än bara en dröm, en fantasi. Tanken att en dag göra verklighet av drömmen fanns egentligen inte. För det var ju så osannolikt att det kunde hända av sig själv och än mer osannolikt att jag skulle ta initiativet.

Men, så kom tillfället. Stunden då allting tycktes sammanfalla på ett sätt som inte tycktes kunna tolkas på något annat sätt än att ”det är dags”.  Jag funderade på det ett bra tag, bara för att vara säker på att det inte var något jag inbillade mig, men känslan av att det var rätt tidpunkt gav aldrig med sig och till slut tog jag det första av två steg och gjorde bokningen. Sen fick jag vänta i två månader innan det andra och mycket större steget: den 30 juli klev jag på det första av tre flygplan som skulle ta mig till Honolulu, Hawaii.

View

 

Grejen med detta inlägg är inte att skriva om min fysiska resa och vistelse på Hawaii, min drömdestination sedan jag var barn. Grejen är att jag valde att göra drömmen till verklighet trots att jag hade funderingar kring vad det skulle innebära efteråt: tänk om resan blir en katastrof? Tänk om det inte alls blir som jag hade hoppats? Tänk om jag inte hittar någon annan dröm att sträva efter sen när jag kommer tillbaka till den grå vardagen? Tänk om jag inte vill åka hem igen?

Naturligtvis hade jag förväntat mig saker som sedan inte hände och saker som hände som jag inte hade förväntat mig. En del av mig var besviken när jag kom hem – besviken på mig själv som inte klarat av allt jag trodde jag skulle klara av. Det var faktorer som spelade in som jag inte hade räknat med och som gjorde mig svagare än jag vanligtvis är. Vissa dagar har jag haft lite svårt att förlåta mig själv för det, men i slutändan vet jag en sak med säkerhet: det finns inget som är viktigare än att må bra.

Det som känns störst för mig är att jag inser också hur stark jag varit. Att jag först vågade ge mig av på en resa till andra sidan jordklotet och helt ensam.  Jag är definitivt inte en van resenär, särskilt inte utanför Sveriges gränser, men jag vågade ändå tack vare att min önskan att resa till Hawaii, denna dragning som funnits inom mig under så många år men som länge var bortglömd, var tillräckligt okuvlig.
Men jag var också stark i att våga avbryta mina planer när jag märkte att jag inte mådde bra av att vara ensam och att sedan ta alla kontakter och fatta alla beslut som behövdes för att lösa situationen.

I slutändan var detta så mycket mer än en fysisk resa för att göra min dröm till verklighet. Det var en resa av lärdom och insikt och tacksamhet. Jag hittade svar jag sökte så väl som nya frågor. Jag fick bekräftelse om saker jag trodde mig veta. Och jag insåg att jag redan visste svar som jag tidigare inte vetat om att jag visste. Eller inte ville erkänna för mig själv. Och tacksamhet för att jag vågade kasta mig ut i det okända. Även fast resan inte blev riktigt så som jag hoppats, så tror jag att så som den blev gav mig mer än om den hade gått som jag hoppats.  En sak jag tror på är att vad än kommer ens väg så är det för att det bereder vägen för något ännu bättre.

Och det där med att inte hitta någon ny dröm – det tror jag inte på egentligen. Är det något människor är bra på så är det att hitta saker att sträva efter. Det är därför vi aldrig är riktigt nöjda. Men så tror jag inte att det är riktigt meningen heller att vi ska vara helt tillfreds – för om vi är nöjda slutar vi att sträva, att utvecklas. Jag ska inte stressa fram en ny dröm, den kommer när den är redo. Och när jag är redo.

I want to strike a blow for making your dream come true. To a lot of people it may be an insurmountable step, even if the dream in itself isn’t more or less of the impossible kind. I thought for a long time that my dream was if not impossible then at least unlikely; I’d have to save a lot of money, find enough free time and probably do it all on my own – but the hardest part was finding the faith that it was possible and then gather the courage to take the step.  All this seemed for a long time – years – to be insurmountable, so much that it never seemed to be more than a dream, a fantasy. The thought to one day turn the dream into reality didn’t really exist. Because it was so unlikely that it would happen by itself and even more unlikely that I would take the initiative.

But, then the opportunity came. The moment when everything seemed to coincide in a way that seemingly couldn’t be interpreted in any other way than ”it is time”. I thought about it for a long time, just to be sure that it wasn’t something I was imagining, but the feeling that it was the right time never went away and finally I took the first of two steps and booked it. Then I had to wait two months before I could take the second and larger step: on July 30th I boarded the first of three flights that would take me to Honolulu, Hawaii.

View

 

The thing with this post isn’t to write about my physical journey and stay at Hawaii, my dream destination since I was a child. The thing is that I chose to make my dream a reality even though I had worries about what it would mean afterwards: what if the trip is a disaster? What if it didn’t at all turn out as I had hoped? What if I can’t find another dream to strive for when I get back to the everyday grind? What if I don’t want to go home again?

Naturally, I had expected things that never happened and things that did happen that I hadn’t expected. A part of me was disappointed when I came home – disappointed in myself who hadn’t managed all that I had thought I would manage. There were factors in play that I hadn’t considered and that made me weaker than I usually am. Some days I have a little trouble forgiving myself for that, but in the end I know one thing for sure: there is nothing more important than being alright.

The thing that feels the biggest to me is that I realise also how strong I’ve been. That I first dared to go on a journey to the other side of the planet and doing it all alone. I am definitely not a experienced traveler, especially not outside the Swedish borders, but I dared anyway thanks to my desire to go to Hawaii, this pull that been inside me for so many years but was forgotten for a long time, was indomitable enough.
But I was also strong in daring to abort my plans when I noticed I wasn’t feeling well being so alone and to then make all the connections and all the decisions needed to solve the situation.

In the end this was so much more than a physical journey to make my dream come true. It was a journey of experience and insight and gratitude. I found answers I was looking for as well as new questions. I got confirmation of things I thought I knew. And I realised that I already knew answers I previously didn’t know I knew. Or didn’t want to admit to myself. And gratitude for daring to throw myself into the unknown. Even though the trip didn’t turn out the way I had hoped, I believe that the way it turned out gave me more than if it had gone the way I had hoped. One thing I believe is that whatever comes your way it is to prepare the road for something even better.

And that part about not being able to find a new dream – I don’t really believe that. If there is something humans are good at, it’s finding things to strive for. That’s why we’re never truly content.  But then I don’t believe we’re meant to be completely satisfied – because if we’re satisfied we stop striving, stop developing. I’m not going to rush a new dream to come through, it’ll show up when it’s ready. And when I’m ready.

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

I vårt samhälle är det inte ovanligt att man anser att hjärnan som vårt viktigaste organ, vår främsta tillgång och där medvetandet har sitt ursprung, medan hjärtat är bara en pump. Men studier tyder på att hjärtat har en mycket bredare roll i kroppen och att det t o m sker på en kvantfysisk nivå. (Säg ”kvantfysik” och jag spetsar öronen!)

Neurokardiologi visar att hjärtat är ett sofistikerat center för mottagning och bearbetning av information. Nervsystemet i hjärtat gör att det kan lära sig, minnas och fatta funktionella beslut oberoende av hjärnbarken. Det har också visat sig via flertalet experiment att signalerna som hjärtat oavbrutet skickar till hjärnan påverkar verksamheten hos högre hjärnfunktioner som är kopplade till uppfattningsförmåga, informationsbearbetning och emotionell bearbetning. Utöver det neurala nätverk som kopplar hjärtat till hjärnan och kroppen, skickar också hjärtat information till hjärnan och kroppen genom elektromagnetiska fält.

Hjärtat genererar kroppens kraftfullaste och mest utbredda elektromagnetiska fält. Jämfört med det elektromagnetiska fält som produceras av hjärnan är hjärtats elektriska komponent omkring 60 gånger starkare och den magnetiska komponenten är ca 5000 gånger starkare.

 Heart-Electromagnetic_field1

HeartMath (en internationellt erkänd ideell forsknings- och utbildningsorganisation) har gjort undersökningar som visar att en persons känslomässiga tillstånd kommuniceras genom hela kroppen via hjärtats elektromagnetiska fält. Hjärtats rytmiska pulsmönster förändras påtagligt när vi upplever olika känslor. Negativa känslor, som ilska eller frustration, förknippas med ett ojämnt, oordnat mönster i hjärtats rytm. Positiva känslor däremot, såsom kärlek eller uppskattning, gav istället ett jämnt, sammanhängande mönster. Dessa förändringar i hjärtats pulsmönster skapar också motsvarande förändringar i strukturen på hjärtats elektromagnetiska fält.

De flesta människor tänker på social kommunikation enbart som öppna signaler uttryckta genom språk, tonart, gester, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Men det finns nu underlag för att det finns ett elektromagnetiskt kommunikationssystem som funktionerar subtilt strax under nivån för vårt vakna medvetande. Det är troligt att detta bidrar till varför vi kan känna en ”magnetisk” attraktion eller repulsion till andra människor. Dessutom verkar hjärtats fält spela en stor roll i att kommunicera fysiologisk, psykologisk och social information mellan individer. HeartMath kom via experiment fram till att hjärtats elektromagnetiska fält kan sända information mellan människor – man har kunnat mäta ett utbyte av hjärtenergi mellan individer på upp till 1,5 meters avstånd från varandra. Denna kommunikation kan övas upp och skapa en mycket djupare nivå av ickeverbal kommunikation, förståelse och anknytning mellan människor.

Och på kvantfysisk nivå? Det finns data som pekar på att hjärtats fält är direkt knutet till intuitiv uppfattningsförmåga, genom dess koppling till ett energetiskt informationsfält utanför gränserna för tid och rum. Genom rigorösa experiment fann man bevis för att både hjärta och hjärna mottar och svarar på information om framtida händelser innan de skett. Hjärtat tycks dessutom motta denna ”intuitiva” information före hjärnan, vilket tyder på att hjärtats fält kan vara länkat till ett mer subtilt energetiskt fält som innehåller information om objekt och händelser avlägsna i rymd eller framåt i tid.

Så, hjärtat är mer än bara en pump.

In our society the brain is often viewed as our most important organ, our foremost asset and where the conscious originates, while the heart is a mere pump. But studies show that the heart has a much wider roll in the body and that it even happens at a level of quantum physics. (Say ”quantum physics” and I’m listening!)

Neurocardiology shows that the heart is a sophisticated centre for receiving and processing information. The nervous system in the heart enables it to learn, remember and make functional decisions independent of the brain’s cerebral cortex. Several experiments have also shown that the signals the heart continuously sends to the brain affects the function of higher brain centers connected to perception, cognition and emotional processing. In addition to the neural network that connects the heart to the brain and the body, the heart also sends information to the brain and the body through electromagnetic fields.

The heart generates the most powerful and extensive electromagnetic field in the body. Compared to the electromagnetic field generated by the brain, the heart’s electric component is about 60 times stronger and the magnetic component about 5000 times stronger.

Heart-Electromagnetic_field1

HeartMath (an internationally acknowledged nonprofit research and education organization) has done research that shows that a person’s emotional state is communicated throughout the body via the heart’s electromagnetic field. The heart’s rhythmic beating pattern changes significantly when we experience different emotions. Negative emotions, such as anger or frustration, are associated with an erratic, disorganized pattern in the heart’s rhythm. Positive emotions however, such as love or appreciation, produced an even, organized pattern. These changes in the heart’s beating pattern also create a corresponding change in the structure of the heart’s electromagnetic field.

Most people think of social communication solely as obvious signals expressed through language, tone of voice, gestures, facial expressions and body language. But evidence suggests that there is an electromagnetic communication system that functions subtly just below our conscious awareness. It’s likely that this contributes to why we can feel a ”magnetic” attraction or repulsion to other people. Also, the heart’s field seems to play a significant role in communicating physiological, psychological and social information between individuals. Through experiments HeartMath found evidence that the electromagnetic field of the heart can transmit information between people – they were able to measure an exchange of heart energy between individuals at a distance of several feet. This communication can be intentionally enhanced and create a much deeper level of nonverbal communication, understanding and connection between people.

And at a level of quantum physics? There is data suggesting that the heart’s field is directly connected to an intuitive perception through it’s coupling to an energetic information field outside the bounds of time and space. Through rigorous experiments it was shown that both the heart and the brain receive and respond to information of future events before they even have occurred. The heart also seemed to receive this ”intuitive” information before the brain, which suggests that the heart’s field may be linked to a more subtle energetic field that contains information about objects and events distant in space or ahead in time.

So, the heart is more than a mere pump.

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Jag brukar inte skriva om personliga grejer, men idag har jag klippt mig och klippt mig ordentligt. För någon som alltid haft åtminstone halvlångt hår känns det lite underligt, men jag är nöjd! Har alltid haft svårt att hitta en frisyr som jag känt är JAG, men om detta inte är rätt så är jag jädrigt nära!

Snapshot_20130109_2

Snapshot_20130109_4

I don’t usually write about personal stuff, but today I cut my hair and I cut quite a bit. For someone who’s almost always had longish hair, this feels a little odd, but I’m satisfied! It’s always been hard to find a hair style that feels like ME, but if this isn’t then I’m darn close!

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Så här på juldagen vill jag passa på att önska alla som råkar titta in här på denna blogg en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Kom ihåg: attityd är allt och tacksamhet är vägen till överflöd.

 

On this Christmas Day I want to take the opportunity to wish everyone who happens upon on this blog a very Merry Christmas and a Happy New Year!

Remember: attitude is everything and gratitude is the road to plenty.

Read Full Post »

Older Posts »