Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2013

”Den bästa tidpunkten att plantera ett träd var 20 år sedan.
Den näst bästa tidpunkten är nu.”

– kinesiskt ordspråk

*

”The best time to plant a tree was 20 years ago.
The second best time is now.”

– Chinese proverb

spira

Read Full Post »

(Scroll down for English version)

Jag vill slå ett slag för att våga göra sin dröm till verklighet. För många kanske det är ett oöverkomligt steg, även om drömmen i sig inte är av det mer eller mindre omöjliga slaget. Jag trodde länge att min dröm var om inte omöjlig så åtminstone osannolik; jag skulle vara tvungen att spara ihop mycket pengar, ha tillräckligt med ledig tid och förmodligen göra alltihopa själv – men det svåraste var att hitta tron på att det var möjligt att göra och sedan skrapa ihop modet att ta steget. Allt detta verkade länge – i åratal – oöverstigligt, så pass att det aldrig tycktes vara mer än bara en dröm, en fantasi. Tanken att en dag göra verklighet av drömmen fanns egentligen inte. För det var ju så osannolikt att det kunde hända av sig själv och än mer osannolikt att jag skulle ta initiativet.

Men, så kom tillfället. Stunden då allting tycktes sammanfalla på ett sätt som inte tycktes kunna tolkas på något annat sätt än att ”det är dags”.  Jag funderade på det ett bra tag, bara för att vara säker på att det inte var något jag inbillade mig, men känslan av att det var rätt tidpunkt gav aldrig med sig och till slut tog jag det första av två steg och gjorde bokningen. Sen fick jag vänta i två månader innan det andra och mycket större steget: den 30 juli klev jag på det första av tre flygplan som skulle ta mig till Honolulu, Hawaii.

View

 

Grejen med detta inlägg är inte att skriva om min fysiska resa och vistelse på Hawaii, min drömdestination sedan jag var barn. Grejen är att jag valde att göra drömmen till verklighet trots att jag hade funderingar kring vad det skulle innebära efteråt: tänk om resan blir en katastrof? Tänk om det inte alls blir som jag hade hoppats? Tänk om jag inte hittar någon annan dröm att sträva efter sen när jag kommer tillbaka till den grå vardagen? Tänk om jag inte vill åka hem igen?

Naturligtvis hade jag förväntat mig saker som sedan inte hände och saker som hände som jag inte hade förväntat mig. En del av mig var besviken när jag kom hem – besviken på mig själv som inte klarat av allt jag trodde jag skulle klara av. Det var faktorer som spelade in som jag inte hade räknat med och som gjorde mig svagare än jag vanligtvis är. Vissa dagar har jag haft lite svårt att förlåta mig själv för det, men i slutändan vet jag en sak med säkerhet: det finns inget som är viktigare än att må bra.

Det som känns störst för mig är att jag inser också hur stark jag varit. Att jag först vågade ge mig av på en resa till andra sidan jordklotet och helt ensam.  Jag är definitivt inte en van resenär, särskilt inte utanför Sveriges gränser, men jag vågade ändå tack vare att min önskan att resa till Hawaii, denna dragning som funnits inom mig under så många år men som länge var bortglömd, var tillräckligt okuvlig.
Men jag var också stark i att våga avbryta mina planer när jag märkte att jag inte mådde bra av att vara ensam och att sedan ta alla kontakter och fatta alla beslut som behövdes för att lösa situationen.

I slutändan var detta så mycket mer än en fysisk resa för att göra min dröm till verklighet. Det var en resa av lärdom och insikt och tacksamhet. Jag hittade svar jag sökte så väl som nya frågor. Jag fick bekräftelse om saker jag trodde mig veta. Och jag insåg att jag redan visste svar som jag tidigare inte vetat om att jag visste. Eller inte ville erkänna för mig själv. Och tacksamhet för att jag vågade kasta mig ut i det okända. Även fast resan inte blev riktigt så som jag hoppats, så tror jag att så som den blev gav mig mer än om den hade gått som jag hoppats.  En sak jag tror på är att vad än kommer ens väg så är det för att det bereder vägen för något ännu bättre.

Och det där med att inte hitta någon ny dröm – det tror jag inte på egentligen. Är det något människor är bra på så är det att hitta saker att sträva efter. Det är därför vi aldrig är riktigt nöjda. Men så tror jag inte att det är riktigt meningen heller att vi ska vara helt tillfreds – för om vi är nöjda slutar vi att sträva, att utvecklas. Jag ska inte stressa fram en ny dröm, den kommer när den är redo. Och när jag är redo.

I want to strike a blow for making your dream come true. To a lot of people it may be an insurmountable step, even if the dream in itself isn’t more or less of the impossible kind. I thought for a long time that my dream was if not impossible then at least unlikely; I’d have to save a lot of money, find enough free time and probably do it all on my own – but the hardest part was finding the faith that it was possible and then gather the courage to take the step.  All this seemed for a long time – years – to be insurmountable, so much that it never seemed to be more than a dream, a fantasy. The thought to one day turn the dream into reality didn’t really exist. Because it was so unlikely that it would happen by itself and even more unlikely that I would take the initiative.

But, then the opportunity came. The moment when everything seemed to coincide in a way that seemingly couldn’t be interpreted in any other way than ”it is time”. I thought about it for a long time, just to be sure that it wasn’t something I was imagining, but the feeling that it was the right time never went away and finally I took the first of two steps and booked it. Then I had to wait two months before I could take the second and larger step: on July 30th I boarded the first of three flights that would take me to Honolulu, Hawaii.

View

 

The thing with this post isn’t to write about my physical journey and stay at Hawaii, my dream destination since I was a child. The thing is that I chose to make my dream a reality even though I had worries about what it would mean afterwards: what if the trip is a disaster? What if it didn’t at all turn out as I had hoped? What if I can’t find another dream to strive for when I get back to the everyday grind? What if I don’t want to go home again?

Naturally, I had expected things that never happened and things that did happen that I hadn’t expected. A part of me was disappointed when I came home – disappointed in myself who hadn’t managed all that I had thought I would manage. There were factors in play that I hadn’t considered and that made me weaker than I usually am. Some days I have a little trouble forgiving myself for that, but in the end I know one thing for sure: there is nothing more important than being alright.

The thing that feels the biggest to me is that I realise also how strong I’ve been. That I first dared to go on a journey to the other side of the planet and doing it all alone. I am definitely not a experienced traveler, especially not outside the Swedish borders, but I dared anyway thanks to my desire to go to Hawaii, this pull that been inside me for so many years but was forgotten for a long time, was indomitable enough.
But I was also strong in daring to abort my plans when I noticed I wasn’t feeling well being so alone and to then make all the connections and all the decisions needed to solve the situation.

In the end this was so much more than a physical journey to make my dream come true. It was a journey of experience and insight and gratitude. I found answers I was looking for as well as new questions. I got confirmation of things I thought I knew. And I realised that I already knew answers I previously didn’t know I knew. Or didn’t want to admit to myself. And gratitude for daring to throw myself into the unknown. Even though the trip didn’t turn out the way I had hoped, I believe that the way it turned out gave me more than if it had gone the way I had hoped. One thing I believe is that whatever comes your way it is to prepare the road for something even better.

And that part about not being able to find a new dream – I don’t really believe that. If there is something humans are good at, it’s finding things to strive for. That’s why we’re never truly content.  But then I don’t believe we’re meant to be completely satisfied – because if we’re satisfied we stop striving, stop developing. I’m not going to rush a new dream to come through, it’ll show up when it’s ready. And when I’m ready.

Read Full Post »