Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trafik’

Har du tänkt på vad lite vänlighet och respekt kan göra? En gest som inte kommer ifrån att du själv ska vinna på det, utan du gör det bara av ren vänlighet för en annan människa, kanske t o m en total främling. Det kanske inte förändrar deras liv eller ditt, men det kommer säkerligen att förgylla stunden för dem, om inte deras hela dag. Och om det visar sig att de inte bryr sig eller inte uppskattar din gest, så har du ändå gjort vad min mormor brukade säga: visat att du är bättre själv.

Du har säkert hört talas om fjärilseffekten? Att en fjärils vingslag i t ex Argentina påverkar luftströmmarna så att en orkan drabbar Thailand senare. Omvandla den tanken till att du utför en vänlig och respektfull handling gentemot en annan person. Det är omöjligt att avgöra vilka följder det kan ge, men vem vet – denna andra person kanske är en busschaufför som var på riktigt dåligt humör innan han träffade dig. P.g.a. din vänlighet blev han på bättre humör och i sin tur spred detta goda humör vidare till sina passagerare… eller kanske är personen en kirurg som p.g.a. din vänlighet kände sig bättre till mods inför en svår operation, som sedan går galant istället för att sluta med katastrof. Man kan spekulera i evigheter och aldrig få veta sanningen. Men spelar det någon roll?

Nästa gång du hamnar i tjock trafik kanske du kan prova med att släppa förbi någon istället för att se till att du kommer fram före? Eller lyssna (eller åtminstone verka lyssna) på kabinpersonalen när de går igenom säkerheten på flygplanet. Ja, du har hört och sett det flera gånger men av respekt för dem och deras jobb (som faktiskt är att se till din och andras säkerhet under resan och inte främst att servera kaffe) så kanske du kan lägga ner tidningen och titta åt deras håll under några minuter? Jag har en vän vars son går igenom utbildningen för kabinpersonal och den är rigorös och bred och inget att se ner på.

En del anser att respekt måste förtjänas och till viss del har de rätt. Men har inte alla rätt till en viss nivå av respekt från första början? När du träffar en ny människa, bedömer du den personen utifrån hur de ser ut innan du avgör om de förtjänar respekt eller ej? Detta är oftast inte något vi aktivt tänker på, utan det går på automatik – jag själv är inte annorlunda. Men kanske kan vi försöka att stoppa oss själva innan vi bedömer att någon inte är värd en grundläggande nivå av respekt p.g.a. att de kanske inte delar vår uppfattning om hur man ska se ut.

Caligulas valspråk var ”oderint, dum metuant”. Latin för ”må de hata, bara de fruktar”. Det är väl inte helt otroligt att Caligula inte brydde sig om att få respekt utan hellre såg fruktan i folkets ögon. Jag tror nog att många misstar fruktan för respekt och jag kan förstå lockelsen i att få andra att frukta en. Det ger en känsla av makt, eller hur? Skillnaden är att om någon respekterar dig, så kommer de till din hjälp när du behöver den. Om de fruktar dig kommer de antingen att vända dig ryggen eller kasta dig till vargarna…

 

Have you ever thought about what a little kindness and respect can do? A gesture that doesn’t come from what you have to gain, but something you do out of the goodness of your heart for abother person, perhaps even a total stranger. It may not change their life or yours, but it will most likely brighten the moment for them, if not their entire day. And if it turns out that they didn’t care or didn’t appreciate the gesture, then you have still done what my grandmother used to say: shown that you are better.

I’m sure you’ve heard of the butterfly effect. That the fluttering of a butterfly’s wings in e.g. Argentina can affect the air streams so that Thailand is later hit by a hurricane. Convert that thought to you doing a kind and respectfull act toward another person. It’s impossible to predict what consequences will come from it, but who knows – this other person is perhaps a bus driver who was in a really bad mood before he met you. Because of your kindness he got in a better mood and in turn spread that good mood among his passangers… or perhaps that person is a surgeon who because of your kindness felt more at ease facing a difficult surgery, which then turns out perfectly instead of ending in disaster. You can speculate forever and never know the truth. But does that really matter?

The next time you find yourself in tough traffic, perhaps you can try to let someone pass you instead of making sure you get ahead? Or listen to (or at least appear to listen to) the cabin attendants when they go through the safety procedure onboard the plane. Yes, you’ve heard and seen it several times before, but out of respect for them and their job (which is actually to see to yours and the others’ safety during the flight and not primarily to serve coffee) prehaps you can put down you paper and look their way for a few minutes? I have a friend whose son is training to be a cabin attendant and it is rigorous and broad and nothing to look down your nose at.

Some think that respect has to be earned and to some degree they are right. But doesn’t everyone have the right to a certain level of respect from the very beginning? When you meet a new person, do you judge them by the way they look to see if they deserve your respect or not? This is seldom something we actively think about, it comes automatically – I myself is no different. But perhaps we could try to stop ourselves before we determine that someone isn’t worth a basic level of respect because they may not share our opinion of what a person should look like.

Caligula’s device was ”oderint, dum metuant”. It’s Latin for ”may they hate, as long as they fear”. It probably isn’t a reach to think that Caligula didn’t care about getting respect, but rather saw fear in people’s eyes. I think many mistake fear for respect and I can understand the appeal in making others fear you. It gives a sense of power, doesn’t it? The difference is that if someone respects you, they will come to your aid if you need them. If they fear you they will either turn their backs or throw you to the wolves…

 

Read Full Post »

Jag har en kompis som introducerade mig till uttrycket ”vem äger problemet”. Det tål att tänka på, för jag tror att det skulle eliminera en hel del aggression hos folk om de stannade upp, tänkte på den frågan och sen gjorde ett aktivt val. En del kommer naturligtvis att medvetet välja aggressionen ändå och andra kommer att ha svårt att låta bli att välja aggressionen. Jag hamnar själv i den situationen varje gång jag upptäcker vansinniga fel i översättning från engelska till svenska i böcker eller tv-program. Jag försöker att inte gå i taket, men det är svårt ibland faktiskt… hehe. 🙂

Hur som helst. När man hamnar i en situation som orsakar en frustration, irritation, aggression – stanna upp och tänk efter: vem äger problemet? Om det är jag som är ägaren kan jag göra någonting åt det. Är det någon annan som äger problemet är det bara att släppa taget och gå vidare – du kan ändå inte förändra denna någon annan, det kan bara de själva.

Hur många bli inte frustrerade på sina medtrafikanter? Jag själv blir superirriterad på folk som inte använder blinkers. Nu kör inte jag bil, men om jag gjorde det skulle jag kunna ”ge igen” genom att själv sluta att använda blinkers – detta tycks i alla fall vara en vanlig reaktion hos diverse trafikanter; ”om han inte tänker använda blinkers (eller köra för sakta, köra för fort eller vad nu det kan vara som irriterar) så tänker inte jag göra det heller”. Och kedjereaktionen har satts igång…

Men grejen är att jag kan inte påverka hur andra gör. Jag kan inte göra något åt de som inte använder blinkers (tro mig, ilskna blickar och huvudskakningar verkar inte alls ta). Men jag kan påverka hur jag själv reagerar och responderar.  Hur mår jag när jag låter mig själv bli irriterad? Inte särskilt bra. Hur mår jag om jag ställer mig över irritationen och är oberörd? Mycket bättre.

Så fundera på det nästa gång du hamnar i den där situationen som du vet gör att du går i taket: ”vem äger problemet?” Och du, om du inte lyckas på en gång med att sätta dig över frustrationen, ge inte upp! Man är inte en förlorare för att man misslyckas en eller tusen gånger. Det är när man inte ens försöker…

I have a friend who introduced me to the expression ”who owns the problem”. It’s worth thinking about, because I think ut would eliminate a lot of aggression in people if they stopped, thought about this question and then made an active choice. Some will of course deliberately choose aggression anyway and others will have trouble keeping from choosing aggression. I end up in that situation myself every time I notice crazy mistakes in translations from English to Swedish in books or tv-shows. I try not to hit the roof, but it’s hard sometimes actually… hehe. 🙂

Anyways. When you find yourself in a situation that causes frustration, irritation, aggression – stop and think: who owns the problem? If I’m the owner then I can do something about it. If it’s somebody else who owns it, then just let go and move on – you can’t change this person anyway, they can only change themselves.

How many of us doesn’t get frustrated with fellow road-users? I myself get super annoyed with people who don’t use their turn signals. I don’t drive, but if I did I could ”get even” by ceasing to use my own turn signals – this seems anyway to be a common reaction with various road-users: ”if he’s not going to use his turn signals (or drive too slow, drive too fast or whatever it is that is annoying), then I won’t do it either”. And the chain reaction is set in motion…

The thing is, I can’t do anything about what others do. I can’t do anything about those who don’t use their turn signals (believe me, angry looks and head shakes don’t seem to take at all). But I can do something about how I myself react and respond. How do I feel when I let myself get irritated? Not too good. How do I feel if I rise above the irritation and remain unaffected? Much better.

So think about that the next time you find yourself in that situation that you know will make you hit the roof: ”who owns the problem?” And remember, if you don’t succeed right away in rising above the frustration, don’t give up! You’re not a loser for failing once or a thousand times. It’s when you don’t even try…

Read Full Post »