Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nedärvd’

Människan är vad jag vet den enda varelsen som medvetet kan välja att inte lyssna på sin instinkt. På gott och ont, som med allt annat. Vi har fortfarande instinkter kvar från långt, långt tillbaka. Instinkter som såg till att vi överlevde faror och att vi reproducerade oss. Instinkter som idag går emot vissa delar av vårt vardagliga liv och vårt sociala samspel.

Några snabba exempel? Instinkten som varnar för fara utvecklas i värsta fall idag till fobier. Kvinnors instinkt att attraheras av alfahannar. Mäns instinkt att ”sprida sin vildsäd”.
Instinkt finns i massor av områden i vårt vardagliga liv, även där vi kanske inte förväntar oss den. Eller inom områden där instinkten tar sig ett i samhället ansett fult uttryck, dvs fördomar.

Ett sådant exempel är människors fördomar mot det som är annorlunda. Detta är dock inte unikt för människan. Apor skiljer också på ”dem” och ”oss”, enligt en artikel från Illustrerad Vetenskap. Fientlighet mot främlingar kan vara ett nedärvt beteende med djupa evolutionära rötter. ”De små rhesusaporna möter individer utanför sin grupp med samma misstänksamhet och avståndstagande som människor kan möta främmande med. Det slår beteendepsykologer vid Yale University i Connecticut, USA, fast i en uppseendeväckande studie från2011” berättar artikeln. Denna nedärvda egenskap att favorisera likasinnade och vara vaksam mot främlingar är minst 25 miljoner år gammal, från den tid när människan och rhesusapan härstammade från en gemensam förfader.

En försonande egenskap är att aporna ofta växlade gruppgemenskap genom att hoppa in i och ut ur de sociala grupperna, utan att speciella friktioner uppstod. Apor som nyligen blivit medlemmar i gruppen accepterades snabbt, medan apor som i åratal varit trofasta mot gruppen men kort tid innan lämnat den anses som främmande. Även om aporna delar in världen i ”de” och ”vi”, är de alltså väldigt flexibla och snabba att uppdatera sitt särskiljande i den aktuella situationen. Psykologen Laurie Santos lägger till i artikeln att det är ”en egenskap som sällan ses hos människan men som finns där”.

MEN, bara för att vi kan hitta vetenskapliga förklaringar till våra beteenden innebär det inte att vi kan använda det som en ursäkt. Vi människor har fortfarande valmöjligheten att frånse den nedärvda instinkten och handla utifrån det valet. Ja, en första reaktion är kanske misstänksamhet gentemot någon som är annorlunda eller att vilja lägra varje villig kvinna eller att dras till en alfahanne, pga vår nedärvda instinkt. Men vi kan välja att se med logik på omständigheterna och åsidosätta denna reaktion.
Att skylla på våra gener är just det; att skylla ifrån sig och inte ta eget ansvar.

The human being is as far as I know the only creature that consciously can choose not to listen to its instinct. For better and for worse, as with everything else. We still have instincts left from way, way back. Instincts that made sure that we survived dangers and that we reproduced. Instincts that today contradict some parts of our daily life and our social interactions.

Some quick examples? The instinct that warns of danger can in worst cases develop into phobias. Women’s instinct to be attracted to alfa males. Men’s instinct to “sow their wild oats”. Instincts exist in many areas in our daily life, even where we might not expect it. Or in areas where instinct appears as something in society seen as bad, i.e. prejudice.

One such example is people’s bias toward that which is different. This is however not unique for humans. Monkeys also distinguish between “them” and “us”, according to an article from the magazine Illustrerad Vetenskap. Hostility toward strangers can be an hereditary behavior with deep evolutionary roots. “The small rhesus monkeys treat individuals outside their group with the same suspicion and disapproval as that with which humans may treat strangers. This is established by behavioral psychologists atYaleUniversityinConnecticut,USA, in a sensational study from2011”it says in the article. This hereditary characteristic to favor likeminded and be cautious toward strangers is at least 25 million years old, from the age when the human and the rhesus monkey originated from a common ancestor.

A placatory quality is that the monkeys often alternated group affiliation by jumping in and out of the social groups, without causing any particular frictions. Monkeys that recently had become members in the group were quickly accepted, while monkeys that for years had been loyal to the group but shortly before had left it were considered as strangers. Even though the monkeys divide the world into “them” and “we”, they are also very flexible and quick to update their differentiating in the current situation. The psychologist Laurie Santos adds in the article that it is “a characteristic rarely seen in the human being but which is there”.

HOWEVER, just because we can find scientific explanations to our behaviors it does not mean that we can use it as an excuse. We humans still have the option to disregard the hereditary instinct and act from that choice. Yes, a first reaction might be to be suspicios toward someone who is different, or to want to sleep with any willing woman, or to be attracted to an alfa male, due to our genetic instinct. But we can choose to look at the circumstances with logic and override that reaction.
To blame our genes is just that; to put the blame on something else and not take responsibility.

Read Full Post »