Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘faith’

”Ta det första steget med tillit.
Du behöver inte se hela trappan, bara ta det första steget.”

– Martin Luther King Jr.

”Take the first step in faith.
You don’t have to see the whole staircase, just take the first step.”

– Martin Luther King Jr.

Read Full Post »

Ibland kan det kännas som om universum retas med en. Ungefär som bilden av en åsna som lockas att gå framåt genom att man dinglar en morot framför den – en morot som åsnan aldrig kan nå fram till.

Ibland dyker påminnelser upp hela tiden om vad det är man drömmer om… Som t ex om man drömmer om att resa till en speciell plats; helt plötsligt verkar alla andra resa dit eller ortens/landets namn nämns på tv om och om igen eller man kan inte köpa en tidning utan att det finns reklam för produkter därifrån. Och ibland känns det som om någon retas med dig. Viftar med den där moroten framför dig och säger ”titta vad du inte har, titta vad som ännu är utom räckhåll för dig”. Jag upplever det just nu, att det känns som om någon vill gnida salt i såret genom att låta mig påminnas om min dröm, att andra nått dit men inte jag.

Med det är inte universum som driver med mig. Jag tänker mig snarare att det är universums sätt att påminna mig om mitt mål, att inte släppa det med blicken och sinnet. Kanske t o m en vink om att det ligger runt nästa hörn eller nästnästa. Minns uttrycket ”det är alltid mörkast före gryningen”. Precis när det känns som kämpigast, när det känns som om det är lika bra att ge upp… om du visste hur nära genombrottet är då. Så håll ut liiiite till. Människan är utrustad med en grundläggande tillit, något som vi får lära oss att arbeta bort redan som barn…

Om jag inte missminner mig (och om jag gör det så ber jag om ursäkt) så sade Stephen Hawkings (brittisk kosmologiforskare och populärvetenskaplig författare) en gång att han ansåg att troende människor var rädda människor. Personligen anser jag att det är tvärtom – att de personer som behöver bevis är de som är rädda.
Inget illa menat.

Sometimes it might feel as if the universe is teasing you. Like the image of a donkey that is lured to walk forward by dangling a carrot infront of it – a carrot the donkey can never reach.

Sometimes reminders of what you dream of show up all over the place… Like for example if you’re dreaming of a trip to a specific place; all of a sudden everyone else seems to go there or the name of the place gets mentioned on tv over and over or you can’t buy a magazine without there being ads for products from that particular place. And sometimes it feels like someone is mocking you. Dangling that carrot infront of you and saying ”look what you don’t have, look what is still out of your reach”. I’m having that experience right now, it feels lika someone wants to rub salt in my wounds by reminding me of my dream, that others have reached it but not I.

But it’s not the universe mocking me. I imagine it more likley that it’s the universe way of reminding me of my goal, to not take my eyes or my mind off it. Perhaps it’s even a hint that it’s just around the next corner or the next after that. Remember the expression ”it is always darkest before dawn”. Just when it feels tougher than ever, when it fells like you might as well give up… if only you knew how close you are to the breakthrough then. So hang on just a liiiiittle more. Mankind is equipped with a basic reliance, someting we are taught as kids to put behind us…

If I remember correctly (and if I don’t, I apologize) Stephen Hawkings (Brittish cosmologist, theoretical physicist and author) once said that people of faith are scared people. Personally I think it’s the other way around – that the people who need proof are the scared ones.
No offense intended.

Read Full Post »

Härom veckan skummade jag igenom en debattartikel. Orsaken till att jag skummade istället för att läsa den noggrant var att jag förstod att den skulle göra mig upprörd, men ändå kunde jag inte låta bli. Och jag hade rätt så klart.
Någon dag senare gick jag tillbaka till artikeln för att se om någon hade kommenterat – fanns det flera som uppfattade artikeln som jag? Jodå, det fanns fullt med kommentarer, både för och emot. Debattören uttryckte sig nedsättande om personer som har en tro. Vare sig det gällde tro på änglar, naturväsen eller en mer etablerad religion så var man enligt denne debattör helt utan förnuft och logik om man trodde på dessa kvacksalverier.

Naturligtvis har denne man rätt att tycka detta. Precis som de kommentatörer som höll med honom. Det jag blir upprörd över är respektlösheten. Om man nu måste uttrycka sig om saken, varför räcker det inte med att säga ”jag håller inte med”? Varför nedvärdera? Varför håna?
Logiker vill ha bevis. Det är inget fel med det – jag väljer att tro på attraktionslagen just därför att det finns en vetenskaplig bakgrund till denna, jämfört med de flesta religioner. För mig känns det viktigt att kunna blanda de två; ”science and sorcery” så att säga. Vad som är fel är att håna de som klarar sig utan bevis. Oavsett hur ”tokig” deras tro verkar i våra ögon.

Visst kan vi titta kritiskt på de olika trossystem som finns och visst kan vi söka efter logik. Men i slutändan – kan vi motbevisa dem? Kan de motbevisa oss? Jag vill påstå att svaret blir ”nej” i båda fallen. Hur kan vi avgöra vad som är logiskt och vetenskapligt troligt, egentligen? Det enda vi har att använda är den vetenskap vi har upptäckt hittills. En gång i tiden var det logiskt att jorden var platt… vilket man kom fram till baserat på den kunskap man hade då.

Att säga att det inte finns mer än vad vi kan bevisa är ganska arrogant i mina ögon. Och att sedan håna de som vågar ta steget och tro på något man inte kan bevisa är… tja, elakt? Obegåvat? Trångsynt? Välj själv.

En sak jag är nyfiken på är hur de som söker bevis för allting ställer sig inför sådana saker som strängteori. Det är inom vetenskapen fysik, men går inte att bevisa. Einstein införde begreppet rumtid: universum beskrivs som fyrdimensionellt med tre rumsdimensioner och en tidsdimenstion. Inom bl a strängteorin finns ny forskning som tyder på att det kanske finns upp till elva dimensioner. Det finns inga konkreta bevis för existensen av fler dimensioner än de fyra som Einstein talade om. Men många fysiker anser ändå att de existerar, därför att det finns behov av fler dimensioner för att få vissa viktiga teorier att fungera. Källa: Illustrerad vetenskap

Här har vi alltså något vetenskapligt som inte går att bevisa – men som behövs för att få vissa viktiga teorier att fungera. Påminner det inte lite om något annat? Människans försök genom alla tider att förklara livet…
Det jag vill komma fram till: om ni inte kan acceptera att andra har tror på något som inte verkar logiskt i era öron, kan ni åtminstone tolerera det utan att håna eller förlöjliga?

Tack.

Some weeks ago I skimmed a debate article. The reason I skimmed instead of reading it thoroughly is because I knew it would upset me, but still I couldn’t stay away. And I was right, of course.
A few days later I went back to the article to see if anyone had commented on it – were there others who perceived the article as I had? Oh yes, there were plenty of comments, both for and against.
The debater spoke derogatorily about people who have a faith. Whether it was faith in angels, nature spirits or a more established religion, you were according to this debater completely without reason and logic if you believed in these quackeries.

Naturally this man is intitled to think this. Just as the commentators who agreed with him. What makes me upset is the disrespect. If it is necessary to say anything about it, why isn’t it enough to simply say ”I don’t agree”? Why belittle? Why mock?

Logicians want proof. There is nothing wrong with that – I choose to believe in the law of attraction because there is a scientific background to it, compared to most religions. For me it feels important to be able to mix the two: science and sorcery so to speak. What is wrong is to mock those who can go without proof. No matter how ”crazy” their faith may seem in our ears.
We can of course look with critical eyes on the different belief systems and of course we can look for the logic in them. But in the end – can we prove them wrong? Can they prove us wrong? I would like to claim that in both cases the answer is ”no”. How can we determine what is logical and scientifically plausible, really? The only thing we have to use is the science we have discovered so far. Once it was logical that the earth was flat… which was based on the knowedge they had back then.

To say that there is no more than what we can prove is pretty arrogant in my eyes. And to then mock those who dare take that step and believe in something that cannot be proven is… well, mean? Ignorant? Close-minded? You pick.
One thing I’m curious about is how those who seek proof about everything think about such things as string theory. That is within the science of physics, but can’t be proven. Einstein brought the term spacetime: the universe is described as four dimensional with three space dimensions and one time dimension. Within i.a. string theory there is new research that indicate that there may be up to eleven dimensions. There are no concrete evidence for the existence of more dimensions than the four Einstein spoke of. But many physicists still consider them to exist because there is a need for more dimensions in order to make certain important theories to work. Source: Illustrerad vetenskap
So, here we have something scientific that can’t be proven – but is needed to make certain important theories to work. Doesn’t that remind a little of something else? Man’s attempts through the ages to explain life…

What Iwanted to get to is: if you can’t accept that others believe in something that doesn’t seem logical in your ears, can you at least tolerate it without mocking or belittling?

Thanks.

Read Full Post »

George Michael är en av mina absoluta favoritmusiker, hands down. Just denna låt tar jag till mig på ett annat sätt utöver att den är så väldigt medryckande; refrängen ”I gotta have faith”. Oavsett vad det handlar om, vad som kommer min väg… ”I gotta have faith” .

I övrigt är ”faith” ett himla bra ord och jag har ännu inte hittat en bra motsvarighet på svenska som passar min tolkning av det engelska ordet.

Read Full Post »