Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘döden’

Vid ett besök under helgerna i min svägerskas föräldrahem nämndes döden vid något tillfälle. Jag minns inte vad det pratades om, men jag minns att min äldsta brorsdotter på 11 år ganska snabbt sa något i stil med att ”nu pratar vi inte mer om det”. Hon fick tyvärr uppleva döden vid en rätt tidig ålder genom att min svägerskas bästa väninna dog i cancer och jag kan tänka mig att det skakade om även min brorsdotter. Dessutom är väl döden inte precis det man funderar på och söker svar om som elvaåring. Så, jag kan förstå att min brorsdotter kände obehag inför tanken på sin egen dödlighet.

Som jag minns det från min barndom bestämde jag mig rätt tidigt för att döden inte var något att vara rädd för eftersom den var oundviklig. Det var bortkastad tid och energi att vara rädd för något som kommer till oss alla. (Det har alltid tyckts mig som om man borde vara mer oroad för HUR man kommer att dö än att man dör överhuvudtaget – men även det är bortkastad tid och energi.)

Idag är jag faktiskt mest nyfiken på vad som händer vid dödstillfället, hur man upplever döendet och naturligtvis, vad som händer därefter. För vi är alla gjorda av energi och energi kan inte förstöras eller skapas. På något sätt lever vi alltså vidare.

Nyligen har jag läst/lyssnat på två olika personer, Carmen Harra och Dr. David R. Hawkins, som båda hävdar samma sak: att stunden för vår död är förutbestämd från stunden då vi föds. Det enda som inte är bestämt är hur vi kommer att dö. Detta är något jag funderat på ett tag. Det skulle kunna förklara varför en del människor överlever hemska olyckor – en del om och om igen – därför att de var inte menade att dö vid tillfället av olyckan. Det skulle också kunna förklara varför en del människor dör helt plötsligt knall och fall utan någon direkt orsak. Maskineriet bara slutar att fungera.

Nu säger jag inte att detta är hur det faktiskt fungerar, att stunden för ens död är förutbestämd. Det vet jag inget om och jag har inte format mig en åsikt heller ännu. Men jag är öppen för möjligheten och finner det intressant att fundera över. Det är så mycket som människan påstår är omöjligt, så tjurskallig som jag är envisas jag med att tänka tvärtemot. 🙂

During the holidays I visited my sister-in-law’s childhood home. At a conversation death was mentioned. I don’t remember what the conversation was about, but I do remember my eleven-year-old niece saying quite quickly something like ”let’s not talk about that anymore”. Unfortunatley she experienced death rather early in life when her mother’s best friend passed away from cancer and I can imagine that it shook my niece as well. Also, death isn’t exactly what you think and seek answers about when you’re eleven. So, I can understand that my niece felt uneasy before the idea of her own mortality.

As I recall it from my childhood, I decided rather early that death was nothing to be afraid of since it was unavoidable. It was a waste of time and energy to be afraid of something that comes to us all. (It always seemed to me that one should be more worried about HOW one will die, rather than that one will die at all – but that is also a waste of time and energy.)

Today I am actually mostly curious at what happens at the moment of death, how do one experience the feel of dying and of course, what happens after. For we are all made of energy and energy cannot be destroyed or created. In some way we do live on.
Recently I’ve read/listened to two different people, Carmen Harra and Dr. David R. Hawkins, who both claim the same thing: that the moment of our death is predetermined from the moment of our birth.The only thing that is not set is how we will die. I’ve been thinking about this for a while. This could explain why some people survive terrible accidents – some over and over again – because they weren’t meant to die at the time of the accident. It could also explain why some people die all of a sudden without any particular reason. The machinery just stops working.

Now, I’m not saying that this is how it actually is, that the moment of one’s death is predetermined. I know nothing of that and I have yet to form an opinion on it. But I am open to the possibility and find it interesting to ponder over. There are so many things that people say is impossible, so bullheaded as I am I persist to think the opposite. 🙂

 

Read Full Post »